ee URI UCLISKR dä UtiDUORIALUSKRK PICIOTL INU. UNT HTS
nes alt jeg, I trots af Whigs försäkringar att
det stlul!e vara ea reform för folket, i trots
af några uitratories skrik att den lemnade
hela sta sförfattningen till pris åt pöbeln, och
I trots af denna pöbels dåraktiga förväntan
att det verkligen vore så, altid stod qvar vid
mitt första påstående, emedan hvarje förnyadt
betraktavde af billen styrkte mig idenna tan-
ka. Hunt var nästan den ende, som i Eng-
land genast från början uppfattade billens
sanna karakter, och, som demagog, högljudt
fördömde den; han utskreks derföre som en
förrädare mot reformsaken, och beskylldes att
hatva såltsig åt Tories, men jag sade altid: den
mannen har 1 sitt sinve visserligen icke orätt.
Man skrek mot utsträckande af vabhätten ti!l
personer, som blott betalte 10 pd. i arrende-
afgilt, men glömde eller ville acke inse, alt
derna vabätt var oingilfven af så många klan-
suler och förbehåll, att få af den fattigare
klas en kunde göra sig delaktiga af densamma.
Man trodde i synner het, alt i London de me-
ra förmögna och tänkande klasserna skulle
blifva så öfversvämnade af massan af pö
beln, att blott de sämsta demagoger kunde
hoppas att blifva valda. Och då man såg,
alt vid det sista allmänna valet de kandidater,
hvilkas utväljande berodde af mängden, måste
utfästa sig att rösta för reformbillen, och att
nästan hvar och en, som ville gå in härpå,
blef vald, så tog man för gifvet, att det för
framtiden alltid skulle gå på samma sätt, och,
S
med en större mängd och en lägre klass al
valmän, blifva ännu Värre, d. v.. s. blott den
argaste demagog, sam förpligtade sig till
de betydligaste omhvälfuingar, och in-
gen annan, kunde blifva vald i någon stad,
isynnerhet icke i London. Men hvad hände?
Visserligen hafva få Tories (och ibland dem
ingen af de häftigaste) uppträdt såsom kandi-
dater för någon del af London eller de an-
gränsande grefskapen ; och deremot hafva, jem-
te Whigs, flere äkta demagozer framkommit,
som kalla sig folke:s män, och lofvat i grund
3 eformera kyrka och stat, d. v. s. vända det
understa öfverst, Men Whig-kandidaterne, långt
ifrån att förpligta sig till sådant, som man
vil:e åläg gsa dem, satte sig nästan alla emot
att gifva några bestämda löften. Vi veta, sa-
de de, att i staten som i kyrkan mycket fin-
pes att förbättra, att beskattningsväsendet, alt
lagarne, att mycket annat behöfver en retvi-
sion; alt religion och sedlighet bjuda afskaf-
fande sf negers !afveriet; att det skulle vara
väl, att, så snart som möjligt, utbyta det van-
hedrande prygelstraffet i ermdsn och flottan
mot andra straffbestämmelser; att det vore
önskligt att spannmåls-införseln läitades, till
fördel för de arbetande klasserue, och ännu
mycket annat. Men då vi icke fr förhand
kunna veta, huru och på bvad sätt allt det-
ta låter sig verkställa, så att det kunde ske
med rätt och billighet för alla, och utan fa-
ra för det hela, så vilja vi icke beller iför-
band binda oss till några vissa mått och steg.
Ni ha sett huru vi bittils handlat, anser nij
ieke det tillväckligt såsom borgen för det till-
kommande, så väljen andra. — Förkastades nu
dacca män hvilka tillan dal doaäåta omv 2 AA