värde, och det stadnar i alla fall för petitionärernes
räkning. Vi betrakta här blott sjelfva bandlingen,
och huruvida den princip-mässigt kan anses lämplit
eller vlämplig, tillåtlig eller förkastlig, Och i så-
dant afscende våga yi tro och törklara, att vi för
vår del icke finna någonting så förskräckande i den-
samma, att vi tro den i något fall kuuna få utscer-
de af att vilja förnärma Konungens höga rättigheter.
gm hvilkas hållande i obroltslig helgd vi för öfrig!
ärö lika så måna, som trotts någon annan.
Att nalkas Kohungen med en underdånig anhållan,
swpplik cor fromsiöllving, i enskilt eiler allmänt
ärende, är ja en rättighet, som ifrån uråldriga tide:
varit bvorje Svensk medborgares: en rättighet, som
ccnom regemeuts-förändringen 1809 visst icke gåll
törlorad, och som ej heller utt nu gällande Grund-
lagar på något ställe finnes förnekad. Och denna
rättighet medgifven åt individen, huru skulle den
väl då kunna, ur något lagligt skäl, bestridas kor-
kforationen, eller Menigheten, eller en Körening ar
flere medborgare, som instämma i samma önskan?
Man ser ju tidt och ofta Deputationer ifrån än den
eva, än den andra orten, för Majestätet frambiära
Menigheternas tacksambetsbetygelser för än den ena,
äv den andra ynnestbevisningen: hvarföre skulle de icke
då älven få vända sig till högsta stället, med framläg-
gabdet af sina underdåniga önskningar och sina be-
kymmer? Sådant bevisar ju alltid förtroende till den
Regering, af hvilken man väntar och begär tröst och
undsättving; och sjelfva framställningens natur af
cn underdånig petition innebär jo i sig sjelf ett öp-
pet erkännande af Konungens höga rätt att derpå
göra det afseende, petitionen kan finnas förtjena, el-
fer, med andra ord sagdt, att bifalla eller af:lå den?
I bäda fallen utöfvar Konungen en majestäts-rält,
hvars hyllning just ligger 1 sjelfva petionen.
Al uti saker af stor allmän vigt framgå till Thro-
nen med underdåriga föreställningar, är visserligen
bär i Jandet något nylt; men icke är det derföre
fördömligt. Det skulle till och med så till vida kun-
na medföra en relativ nytta, som Regeringen deri-
genom möjligtvis kunde blifva meddelad vigtiga och
sennfärdiga underrättelser och upplysningar, dem hon
eljest icke kunde erhållas och bon bibehåller ju all-
tid deröfver den böga pröfningsrätten. Allt hyad
man på förband i en sådan petition bar rätt at!
fordra, synes oss vara: att den är i höfviska termer
uppfattad: att den är stödd på skäl och bevis: att
den klart oeh tydligt uttrycker Petitionärernes önsk-
ning; samt att desse noga afse, huruvida omständig-
beter och tidsförhålianden medgifva petitionens fram-
temnande, ciler bestämdt utmärka den såsom olämp-
lig.
fulva nu Beörs-programmets Subskribenter i något
fall emoå dessa förutsättanden sig förbrutit, hvaröf-
ver vi cj ingå i nigon pröfning; så mycket värre då
för dem. Deras adress blir då helt säkert utan på
följd, och de hafva kaveke Ull och med sjelfve ka-
stat cit slags skugga på sitt handiliogssätt, 1 det de
ådragil sig Regeringers och Publikens rältrisa ogil-
lande,
Fen detta är också, i vär tanka, det värsta som
af hela saken kan hända, om den verkligen fullföl-
jos At med en öfverjäsande ifver uppskrämma sig
och andra, för en tilldragelse af detta slag; det anse
vi förråda nog omogna begrepp om vårt nuvarande
siutsskick och dess önskvärda orubbligbet?