betsmännens religion och medborgarnes sam-
vetsfrihet; den 8 S Successionsordningen3
åtskilliga andra SS huru detskall förhållas med
Riks-Styrelsen under Konungs minderårighet;
andra åter om vilkoren för nya lagars stif-
tande, grnuderna för valen till Riksfullmäkti-
ge eller Representanter m. m.
Den första anmärkning, som efter genomlä:-
ningen af allt detta framställer sig, är att ic—-
ett ord i hela Regeriogsformen förekommer
om indelningen af sjilfyva Riks-Styreben. Uti
7 S. heter det, att Lagskipande makten är
Konungen allena uppdragen, och under hans
inseende och slutliga algörande utöfvas at
högre och lägre embetsmän, Kanungen alle-
na redo skyldige.? På intet enda ställe i he-
la Regeringsformen finnes spår, hvarken Wil
några konstitutionella kontroller, eler till der
fördelning och skillnad emellan den förvaltan-
de och Domaremakten, som de nyare tidena
erkänt såsom. ett nödvändigt vilkor för ett väl
organiseradt borgerligt samhälle. Denna grund-
lag proklamerar således ett nästan absolut en-
välde, emot hvilket kontrollen endast skulle
sökas i tryckfriheten, sarnt i Rikets Fullmäkti-
ges rättighet alt hvart femte år sammankom-
ma, dock i vanliga fall endast på två måna-
der, för att deltaga i vissa delar af Jlagstift
ningen, men utan att få bianda sig i den
lagskipande maktens förflutna eller afgjorda
domar eller göromål,
Tryckfriheten skulle bestå deri, att i all-
månna tidningar få granska Embetsmäns
åtgärder, samt undersöka och anmärka eko-
nomiska och tillfälliga Författoingar för ovd-
ning eller po!is för landet och sjöväsendet, Den
som låter trycka skrifter med sitt nama under,
skulle enligt 61 S icke få derföre lagföras, dock
med undantag för uppenbara smädeskrifter.
som skulle kunna åtalasafdem de personligen rör-
de, Enligt 645. skulle dock uti skrifter, så väl
som uti omdömen ibland andra om statsären-
der Konungens namn icke, utan ansvar och
åtalan, nämnas eller hans person deri inblan-
das; hvaremot, enligt 63 S. om någon talar
smädligt om Konungen, dens namn bör, med
omständigheterna dervid, i ransaknings Pro-
tokollet tryckt öfverlemnas åt det allmänna
Pföraktet, och densamme sedan. anses ovärdig
något embete och burskap i landet. Em-
betsmän, som blifvit angripna för allmänna åt-
gärder, skulle äga att försvara sig uti denr
allmänra stats tidningen eller det ministeri-
ella bladet.
(forts. e. a. gång.)