Likväl vore ingenting att anmärka, om man
blott höll sig vid att beundra skådespelet af
de Holländske köpmänneaos uppoffringar för
seglation monopolet på Schelden, ehuru snör-
rätt stridande mot en af de politiska hufvud-
grundsatser, som de stora makterna proklame-
rade, vid samma tid då Konung Wilhelm upp-
gattes på den Nederländska thronen. Men det år
icke nog härmed. Man får rätt ofta, isynner-
bet i vissa kretsar, höra Kungen af Holland
framställas såsom ingenting mindre än ett of-
fer för de Europ iska makternas diplomatik,
och det är löjligt nog att erfara, huru icke
d
blott England och Frankiike, utan hela Kou-
feiensev, anklagas alt hafva velat gynna re-
bellerna; såsom Belgerne altid besämnas a!
ett visst parti. Orättvisare har väl al-
drig någon beskyllning varit på Guds gröna
jord. Utan att inlåta oss i någon undersök-
ning, i hvad mon ielgerne hade en giltig an-
ledning att revoltera — ja! äfven under med-
gifvande, att det för deras materiella intres-
sen hade varit klokare att qvarblifva i före-
ningen med Holland, kan man icke förbise
tvänne omständigheter, som äro så vigtiga, att
de helt och hållet måste bestämma opinionen
i denna fråga. Dessa omständigheter äro: 1:0
ett Kungen af Halland icke med egen styr-
ka förmådde älerlaga Belgien, om hösten
1830, då han, obehindrad af alla de andra
makterna, gjorde försök dertill, och 2:0 at
Kungen af Holland den 24 Oktober 1830, uti
en forvinlig proklamation, uppdrog åt de stora
Europeiska makterna på den i Lokdon sam-
mankallade kongressen, att bestämma Belgiens
blifvande öde, Det är således denne monark
sjelf och ingeu annan, som gifvit dessa mak-
ter det fullmäktigskap, emot hvars följder han
nu stretar med en så uwuisinnig envishet; och
den som foljt de eviga protokollerna med
uppmärksamhet, lärer åtmins ove icke kunna
anklaga konferensen, hvarken att hafva för-
hastst sig, eller trädt Holländarnes rätt för
nära.
Äpnu en sak förtjenar att betraktas. Hu-
ru ofta har man icke hört absolutisiwwens an-
hänsare predika den läran, att diplomatikes
kan skifta stater mellan monarkerna , utan
folkens begifvaude , ungefär som man köper
ellsr skiftar en landtegendom, utan att
rådfråga torparne. Belgernes tavka rådfrå-
gades vckså icke, när de år i814, emot
gin vilja införlifvades med Holland. Detta
var då i det ofvannämnde partiets ögon en
ganska naturlig åtgärd, derföre att det öfver-
ensstämde? med mahkle vas sis emellan an-
tigna grumdsatser för stats:ätten, och Belgerne
bod2 då icke få beklaga sig. Men ou, då
kovferensen endast utölvat ett uppdrag, som
Kooung Wilhelm sjelf gifvit dem, nn får
man köra skorikas öfver väldförandet af hans
Konnngsliga rvättigbeter, blott derföre, att kon-
feren-ea icke kuvvat lina sig till ett verktyg
ett slutligen tvinga de så kallode rebellerne
tillbaka under en spöa, som de aldrig frivil-
ligt gått on på att svärja lydnad, och hvar-
till han icke ensamt varit i ståvd att tvinga
den? Så föga grannlaga tolkar visst folk i
poliukten, bkasom i moralen, rättvisans arund-
afton. ao oo ftar bam as PP Ivo e
