Likväl vore ingenting att anmärka, om man blott höll sig vid att beundra skådespelet af de Holländske köpmänneaos uppoffringar för seglation monopolet på Schelden, ehuru snörrätt stridande mot en af de politiska hufvudgrundsatser, som de stora makterna proklamerade, vid samma tid då Konung Wilhelm uppgattes på den Nederländska thronen. Men det år icke nog härmed. Man får rätt ofta, isynnerbet i vissa kretsar, höra Kungen af Holland framställas såsom ingenting mindre än ett offer för de Europ iska makternas diplomatik, och det är löjligt nog att erfara, huru icke d blott England och Frankiike, utan hela Koufeiensev, anklagas alt hafva velat gynna rebellerna; såsom Belgerne altid besämnas a! ett visst parti. Orättvisare har väl aldrig någon beskyllning varit på Guds gröna jord. Utan att inlåta oss i någon undersökning, i hvad mon ielgerne hade en giltig anledning att revoltera — ja! äfven under medgifvande, att det för deras materiella intressen hade varit klokare att qvarblifva i föreningen med Holland, kan man icke förbise tvänne omständigheter, som äro så vigtiga, att de helt och hållet måste bestämma opinionen i denna fråga. Dessa omständigheter äro: 1:0 ett Kungen af Halland icke med egen styrka förmådde älerlaga Belgien, om hösten 1830, då han, obehindrad af alla de andra makterna, gjorde försök dertill, och 2:0 at Kungen af Holland den 24 Oktober 1830, uti en forvinlig proklamation, uppdrog åt de stora Europeiska makterna på den i Lokdon sammankallade kongressen, att bestämma Belgiens blifvande öde, Det är således denne monark sjelf och ingeu annan, som gifvit dessa makter det fullmäktigskap, emot hvars följder han nu stretar med en så uwuisinnig envishet; och den som foljt de eviga protokollerna med uppmärksamhet, lärer åtmins ove icke kunna anklaga konferensen, hvarken att hafva förhastst sig, eller trädt Holländarnes rätt för nära. Äpnu en sak förtjenar att betraktas. Huru ofta har man icke hört absolutisiwwens anhänsare predika den läran, att diplomatikes kan skifta stater mellan monarkerna , utan folkens begifvaude , ungefär som man köper ellsr skiftar en landtegendom, utan att rådfråga torparne. Belgernes tavka rådfrågades vckså icke, när de år i814, emot gin vilja införlifvades med Holland. Detta var då i det ofvannämnde partiets ögon en ganska naturlig åtgärd, derföre att det öfverensstämde? med mahkle vas sis emellan antigna grumdsatser för stats:ätten, och Belgerne bod2 då icke få beklaga sig. Men ou, då kovferensen endast utölvat ett uppdrag, som Kooung Wilhelm sjelf gifvit dem, nn får man köra skorikas öfver väldförandet af hans Konnngsliga rvättigbeter, blott derföre, att konferen-ea icke kuvvat lina sig till ett verktyg ett slutligen tvinga de så kallode rebellerne tillbaka under en spöa, som de aldrig frivilligt gått on på att svärja lydnad, och hvartill han icke ensamt varit i ståvd att tvinga den? Så föga grannlaga tolkar visst folk i poliukten, bkasom i moralen, rättvisans arundafton. ao oo ftar bam as PP Ivo e