d:ga politiska rättigheter, och bland dem den dyrbara att taga del i lagstiftningen, låta honom qvarstå på en bildningsgrad, som gör det omöjligt för honom att handla med den upplysning och sjeifständigbet, tiden och det allmänna bästa fordra. Huru ofullständig och bristfällig är icke undervisningen i våra folkskolor, der sådana finnas, och på huru många ställen växer ej den unge bondsonen upp till medborgare i staten, utan att för utvecklingen af sina intellektuella anlag hafva kommit i beröring med någon annan, än en usel, kringvandrande skolmästare, sjelf ett lefvande minimum af den odling han skulle meddela andra. Uppstiga vi till våra högre Läroverk, så finna vi dem så sysselsatte att föreläsa läxor och examinera skaror af blifvande embetsmän, att de blott föga kunna ingripa i nationens allmänna bildning. De göra det icke heller, och hvem kunde vara obillig nog fordra det af dem, då staten gjort allt hvad den kunnat, för alt draga dem ned fån den höga bestämmelsen att vara vetenskapernes fria föreningar, som sprida ljus och odiing bland nationen, för att i stället sälta dem till utminuterare af den mångkunnighet, med hvilken man alltjemt hoppas kunna draga sig fram i statsbestyret. Den anda af njugghet och besparing man förskjutit annorstädes i budgeten, har man låtit taga sin plats inom anslagen för en del af våra vetenskapliga instituter, och i stället att följa andra nationers exempel, och det icke långväga, som våra bröder Norrmännen gifvit, bvilka frikostigi sörjt för deras Universitets förseende med alla de hjelpemedel vetenskaperra behöfva, finnes det hos oss ett, der en mängd lönlösa eller otilliäckligt lönta lärare och de verkligt Kråkvinkliga anslagen för bibliothek , mu-cter och andra samlingar, utgöra talande bevis på vår ljumhet för hvad som borde vara ett fritt och npplyst folk och dess styrelse kärast. Val hafva Ständerne vid senaste riksdag gjort hvad. de kunnat, för att åtminstone från sig afvända förebråelsen för denna ljumhet; men det oaktadt stå dessa behof ännu, nära 3:ne år efter det anslagen beviljades för läroverken, lika oafhulpna som hittills; I sanning, om något bevis behöfdes för nödvändigheten af en kraft, som förde oss framåt till de nödiga förbåättringarne i vårt samhällsskick, och hirdrade oss att återfalla i den likgiltighet vi en gång besegrat, så. skulle förhållandet med denna angelägenhet lemna ett sådant. Pressens bestämmelse är att medverka till utvecklingen af denna kraft. Men man utvecklar ingenting genom att stå stilla, om ej sin oförmåga att följa tiden, cller sin envishet att ej vilja det. Var någonsin en rörelse framåt onndgänglig i ett samhälle, så är det hos oss i fråga om representationen. Så länge Svenska folket ser sina dyrbaraste intressen i händerne på dessa stånd, bos hvilka, i följd af deras sammansättning, de enskilta intressena oftast måste öfverväga det allmänna, skall det stora föremålet: fosterlandets väl, aldrig utgå serande ur kouflikten dem emellan. Vi skola allttanmt cabunra danansRn mt 2 Fl nRft rrAt Ad