relsen kan vilja bringa ett ärende, så långt kan det gå, men längre än dit har det ingen annan möjlighet för sig än slumpens. Har Styrelsen fordrat en inskränkning i tryckfriheten, straxt har man varit tillreds att bevilja den; har den fortfarit i detta begär till förmynderskap öfver tankan, äfven sedan nationalviljan högt uttalat sig deremot, hvem har kunnat hindra henne att bibehålla det? Vill den att samma skattebördor, som nu trycka folket, skola fortfara att hvila på dess skuldror, b vad kraft har väl representationen att lätta dem? Vill den sätta sig emot nödiga besparingar i statsutgifterne, vill den låta ulltmer af den penning, folket med svett och möda, med uppoffring af egen förkofran frambär till skattkammaren, delas med en hungrig skara, som med händerne i kors väntar af makten dispens från den Gudomliga lag, hvilken bjuder menniskan att äta sitt bröd i sitt anletes svett, hvem kan hindra den att handla så? I sannivg, Styrelsens makt är stor, representationens vanmakt förfärande. Ingen som önskar förtroerde mellan Styrelsen och folket, som vet att detta blott kan uppkomma och betryggas genwom en billig fördelning af det inflytande, som 1 ett välordnadt sarubälle bör Ullhöra båda, och genom en ömsesidig aktning för hvarandras rättigheter, kan utan bekymmer se på hvad punkt vi befinna oss i afseende på vår representation. Huru långt den är ifrån att vara kraftfull och nat ovell, der på är våra riksdag rs historia, och hela vår invertes ställning det mest talande bevis. Pressen måste icke tröttna att visa folket representationen i sin sanna gestalt, att allt mer och mer utbreda öfvertygelsen om vödvänd:igheten att sätta en baltre i des: ställe. Att söka dana ett upplyst, allmänt tänkesätt i den-va fåga, är det största gagn pressen kan göra fäderneslandet, att undandraga sig denna pligt är att misskänna en vigtig, en skön bestämmelse, Det är en oveklig sanning, att så länge Svenska folket representeras på satt na sker, äro inga serdeles resultater att vänta aF pres-. sens verksamhet för de förbättringar hos oss, som, för att kunna tillvägabringas, ford:ia utveckling af en moralisk kraft hos representationen. Man må så myeket man vill visa nödvändigheten af ett förbältradt beskattningssystem, sam lättade statsbördorne och fördelte dem jemnare mellin medborgarne; man må fästa uppmärksamheten pi behofvet af en förändrad orgamsat:ion af styrelsen, emedan, sådan den vu är, både kiaft och verklig ansvarighet saknas; fortiar Regeringen att förhålla sig pasvift i de vigtiga samhälls frå gorna, att ieke vilja inleda reformer och förbättringar, förgälves vänta vi dem från 1epresentationen, Blen Euglands exunpd visar, att så länge den känslan bibehåller sig lefvande Ds folket, att en lyckligare samhbällsställning de-s rättighet, emedan den är 0 möjtigshet, så länge är ännu icke allt förloradt. Pressen. har sammanhållit och gifvit ett pr äk åt denna känsla, och utan den, hade reformbillen. troligen ännu länge hört till antalet al ouppfyllda behof. Vår reformbill skall framtvin