relsen kan vilja bringa ett ärende, så långt
kan det gå, men längre än dit har det ingen
annan möjlighet för sig än slumpens. Har Sty-
relsen fordrat en inskränkning i tryckfrihe-
ten, straxt har man varit tillreds att bevilja
den; har den fortfarit i detta begär till för-
mynderskap öfver tankan, äfven sedan natio-
nalviljan högt uttalat sig deremot, hvem har
kunnat hindra henne att bibehålla det? Vill
den att samma skattebördor, som nu trycka
folket, skola fortfara att hvila på dess skuld-
ror, b vad kraft har väl representationen att
lätta dem? Vill den sätta sig emot nödiga
besparingar i statsutgifterne, vill den låta
ulltmer af den penning, folket med svett och
möda, med uppoffring af egen förkofran fram-
bär till skattkammaren, delas med en hungrig
skara, som med händerne i kors väntar af
makten dispens från den Gudomliga lag, hvil-
ken bjuder menniskan att äta sitt bröd i sitt
anletes svett, hvem kan hindra den att hand-
la så? I sannivg, Styrelsens makt är stor, re-
presentationens vanmakt förfärande. Ingen som
önskar förtroerde mellan Styrelsen och fol-
ket, som vet att detta blott kan uppkomma
och betryggas genwom en billig fördelning af
det inflytande, som 1 ett välordnadt sarubälle
bör Ullhöra båda, och genom en ömsesi-
dig aktning för hvarandras rättigheter, kan
utan bekymmer se på hvad punkt vi befinna
oss i afseende på vår representation. Huru
långt den är ifrån att vara kraftfull och nat o-
vell, der på är våra riksdag rs historia, och hela
vår invertes ställning det mest talande bevis.
Pressen måste icke tröttna att visa folket re-
presentationen i sin sanna gestalt, att allt mer
och mer utbreda öfvertygelsen om vödvänd:ig-
heten att sätta en baltre i des: ställe. Att
söka dana ett upplyst, allmänt tänkesätt i den--
va fåga, är det största gagn pressen kan göra
fäderneslandet, att undandraga sig denna pligt
är att misskänna en vigtig, en skön bestäm-
melse,
Det är en oveklig sanning, att så länge
Svenska folket representeras på satt na sker,
äro inga serdeles resultater att vänta aF pres-.
sens verksamhet för de förbättringar hos oss,
som, för att kunna tillvägabringas, ford:ia ut-
veckling af en moralisk kraft hos representa-
tionen. Man må så myeket man vill visa
nödvändigheten af ett förbältradt beskatt-
ningssystem, sam lättade statsbördorne och
fördelte dem jemnare mellin medborgarne;
man må fästa uppmärksamheten pi behofvet
af en förändrad orgamsat:ion af styrelsen, eme-
dan, sådan den vu är, både kiaft och verklig
ansvarighet saknas; fortiar Regeringen att
förhålla sig pasvift i de vigtiga samhälls frå
gorna, att ieke vilja inleda reformer och för-
bättringar, förgälves vänta vi dem från 1epre-
sentationen, Blen Euglands exunpd visar, att
så länge den känslan bibehåller sig lefvande
Ds folket, att en lyckligare samhbällsställning
de-s rättighet, emedan den är 0 möjtigshet,
så länge är ännu icke allt förloradt. Pressen.
har sammanhållit och gifvit ett pr äk åt den-
na känsla, och utan den, hade reformbillen.
troligen ännu länge hört till antalet al oupp-
fyllda behof. Vår reformbill skall framtvin-