ne hade väl, rörande den lag, hvarefter arfvet skulle delas, yttrat en motsatt åsigt, men för öfrigt, på åberopade skäl, stadnat i samma slut som Hof-Rätten, nemligen att Pulchauska sidogrenen ej vore skyldig erkänna någon arfsrätt för den Mobergska. Kgl, Maj:t har deremot, i Nådig Dom af d, 23 sistl. Dec., uppbäft Hof-Rättens bela Domslut och förklarat: att ehuru egendonraen blifvit med samtliga skyldemännens begifvande förflyttad hit till Riket, hade derigenom icke inträffat någon rubbning i de ursprungliga arfsrättsförhållanden, som vid Jonas Filgns död inträdt emellan parterna: att dessa förhållanden inträdt, icke på grund af Svensk lag, utan i stöd af den uti Demerary gällande, under hvars föreskrifter Jonas Fildn sjelf i lifstiden ställt både sig och sin egendom: att den tillfällighet, att alla hans arfvingar äro boende i Sverige, lika litet kan föranleda tillämpning af Svensk lag, som ett motsatt förbållande, eller derest arfvingarna varit bosatte i särskildta länder, dessa rikens lagar, eller någon af dem, kunnat användas: att, ehuru arfstvisten kommit under Svensk Domstol, det likväl ej kan vara Domaren betaget att pröfva, huruledes Jonas Fildgus qvarlålenskap i Demerary gått, ealigt lagarna derstädes, i arf till hans skylilemän; — och, på dessa med flera andra grunder, angående tillämpningen af skriftliga aftal, hvarpå Domstolarne tillen del grundat sina slut, har IKongl. Mait förordnat, att den Mobergska slägtgrevens arfsanspråk skall bedömas efter den lag, som bevisligen varit vid Jonas Filgos dödsfall gällande uti det land, der han hade sitt bem vist och fasta gods, samt att den Puilchauska grenen är skyldig utgifva hvad den kan hafva uppburit utöfver sin rätt efter nämnde lag. Som emedlertid Damstolarne icke hade pröfvat den bevisning pretendeoterne förebragt i afseende på beskaltfenheten af arfslagarne i Demerary, blef målet, af sådan anledning, återförvist till JustitieKollegium, för att, enligt de i den Nidiga Domen lagda grunder, i laga ordning afgöras. TI faallotsan dte böna AA Jaag 8 ts