adressen ltelte RONUNBEN b GHLCCUTE df ULFUONLACET
(Forts. fr. Suppl. N:o 53).
H, Od:cion Barröt, Utrustad med sinne föl
det rätta, ochen blick, som förstår klar
bedömma wår närvarande belägenhet, ville
vår president att restaurationen och den nya
monarkien skulle vara fullkomligt skilda (nytt
bifallstecken af Hr Dupin d. ä), och denna
tanka återfinner jag i vårt adressprojekt, ty
der säges att Kamaren förskjuter med lika
ovilja försöken till republik, som restauratio-
nens minnen. (Hr Dupin ger ytterligare till-
känna sitt bifall till hvad talaren yttrar.)
Och i sanning, mine Hrr, den rivgaste
likhet med restaurationen skulle vara en af-
vikelse från vårt ursprung och vilkoren för
vår tillvarelse: likväl var det icke blott en
enkel skilnad i läror, som delade sinnena;
denna skiload fann en tillämpring i grund-
lagens ekter; således, då det var fråga om
att gifva landet en verklig representation,
hvem var det, om skyggade så mycket som
möjligt för denna oundvikliza föraändtving?
Hvem var det, som upprätthöll, så länge
som möjligt, det dubbla votum? De som i
Julirevolutionea blott sågo en dynastiförän-
dringz; de som, vid stiftandet af den nya
lagen för pärskapet, icke ville att man rörde
bverken vid det personella af stiftelsen, under
förevänning att den hade äldre och förvärf-
vade rältigbeter; eller vid privilegierne, eme-
dan man ville ef dem göra en grundval för
den nya makten.
Hvem var det deremot, som ville att pärs-
lammearen, en modererande mokt, en väsendt-
dig makt i den politiska ordningen, skulle få
en såden sammansättnivg, att den intog en
verkligt betydande plats i våra instilutiorer,
alt den kunde göra landet tjenster under
brydsamma förhållanden? Hvem var det,
som ville att pärskapet sattes i harmoni med
folk-suveränetetens princip? Hvem var det,
som ville alt Juliregeringens pärer skulle på
visst säll synas lödde med sjelfva revolutionen?
Det var de mån, som, i fråga om rättigheter,
ville att ingenting fanns äldre än revolutio-
pen 1830. Det var de, som wille att folk-
euveräneteten icke blott inskrefs på fronte-
spicen af kartan, men att den gjordes till
hennes grund och fäste,
Söndrivgarne lågo således icke ensamt i
teorierne; då det var fråga om vallagen,
och då vi fordrade utvidgning ef valratten,
af bvad tanka leddes vi väl då? Vi uppfat-
tade saken så, att folk-suveränetetens princip
borde förenas med nödvändigheten, stt icke
lemna valrätten åt andra än dem, som ge-
nom sin upplysning gåfvo en borgen för ett
riktigt bruk af denna rättighet; blott der
syntes oss gränsen ligga för rättigheten att
välja, vi fordrade således att valmans-skat-
ten skulle nedsättas, och att dessa feodala
valbestämningar skulle försvinna, som lem-
nade hela valrätlen åt egendom och förmö-
genhet; vi fordrade att de intellektuela skick-
lighetesne och förmögenheterre också finge
sin andel: hvad svar gaf man oss väl? J