adressen ltelte RONUNBEN b GHLCCUTE df ULFUONLACET (Forts. fr. Suppl. N:o 53). H, Od:cion Barröt, Utrustad med sinne föl det rätta, ochen blick, som förstår klar bedömma wår närvarande belägenhet, ville vår president att restaurationen och den nya monarkien skulle vara fullkomligt skilda (nytt bifallstecken af Hr Dupin d. ä), och denna tanka återfinner jag i vårt adressprojekt, ty der säges att Kamaren förskjuter med lika ovilja försöken till republik, som restaurationens minnen. (Hr Dupin ger ytterligare tillkänna sitt bifall till hvad talaren yttrar.) Och i sanning, mine Hrr, den rivgaste likhet med restaurationen skulle vara en afvikelse från vårt ursprung och vilkoren för vår tillvarelse: likväl var det icke blott en enkel skilnad i läror, som delade sinnena; denna skiload fann en tillämpring i grundlagens ekter; således, då det var fråga om att gifva landet en verklig representation, hvem var det, om skyggade så mycket som möjligt för denna oundvikliza föraändtving? Hvem var det, som upprätthöll, så länge som möjligt, det dubbla votum? De som i Julirevolutionea blott sågo en dynastiförändringz; de som, vid stiftandet af den nya lagen för pärskapet, icke ville att man rörde bverken vid det personella af stiftelsen, under förevänning att den hade äldre och förvärfvade rältigbeter; eller vid privilegierne, emedan man ville ef dem göra en grundval för den nya makten. Hvem var det deremot, som ville att pärslammearen, en modererande mokt, en väsendtdig makt i den politiska ordningen, skulle få en såden sammansättnivg, att den intog en verkligt betydande plats i våra instilutiorer, alt den kunde göra landet tjenster under brydsamma förhållanden? Hvem var det, som ville att pärskapet sattes i harmoni med folk-suveränetetens princip? Hvem var det, som ville alt Juliregeringens pärer skulle på visst säll synas lödde med sjelfva revolutionen? Det var de mån, som, i fråga om rättigheter, ville att ingenting fanns äldre än revolutiopen 1830. Det var de, som wille att folkeuveräneteten icke blott inskrefs på frontespicen af kartan, men att den gjordes till hennes grund och fäste, Söndrivgarne lågo således icke ensamt i teorierne; då det var fråga om vallagen, och då vi fordrade utvidgning ef valratten, af bvad tanka leddes vi väl då? Vi uppfattade saken så, att folk-suveränetetens princip borde förenas med nödvändigheten, stt icke lemna valrätten åt andra än dem, som genom sin upplysning gåfvo en borgen för ett riktigt bruk af denna rättighet; blott der syntes oss gränsen ligga för rättigheten att välja, vi fordrade således att valmans-skatten skulle nedsättas, och att dessa feodala valbestämningar skulle försvinna, som lemnade hela valrätlen åt egendom och förmögenhet; vi fordrade att de intellektuela skicklighetesne och förmögenheterre också finge sin andel: hvad svar gaf man oss väl? J