om ett nyligen anstäldt bränvinsbeslag i hufs vudstadens grannskap; men hvarken vi eller: Allmänheten kände någa närmare detaljer: derom, förr än wvieden och jämmerropen, i vyssnämnde artikel gåfvo ledning åt dem, som ansågo det löna mödan att forska i ämnet. Vi för vår del känna väl ännu icke hvem den tjutande denna gången varvit, då på halsbandet endast synts bokstäfverne 4 —rs; men alt han beherrskas af em svindlande fruktan för alla nogare bestäm ningar af den nya förordningen emot illusion af lagarne om Biänvins bränning, ligger destomera 1 ljuset. — Vi undra icke att vårt ttrande: det Vederbörande lära oförtöfvadt begära Nådig förklaring öfver samma förordning, väckt en plågsam oro hos hvar och en, hvars vacklande existens är baserad på den demon:ska industrien att eludera lagarna till de supandes fromma; — men billigt förvånar det oss, alt Nya Argus lånat sig till organ för ett så smutsigt intresse. Dock — det var naturlizt att bränvinspatronen icke kunde sakna sin, brän— vi.sadvoka. Ingen enda af de uppgifter i vårt Blad) hvilka Argus och hans uppbragte Insända:e behagat klandra, är stridande mot sanningen. Att vår bevättelse om beslaget varit grundad, har Insändaren sjelf tyvärr måst medgifva, då han sökt komma ifrån saken med ett förmenande alt åtgärden företagits. af icke auctoriserad person, 0: S. Vv. Försvaret var dessu— tom högst öfverflödigt, då vår korta artikel tydligen visar, att dermed icke åsyftad.s att utpeka någon persons, utan. blott författningens; felaktighet. Ytterst enfaldig är den, mot oss använ da, slutledningen: att beslaget ej kan anses verkstäldt, emedan, såsom orden lyda, allting står på sitt ställe och redskapen är i full gång. Känna icke Nya Argus och hans vän vid Bränvinspannan, att Konel. Förordningen d, 25 Juni 1830 stadgar, i: Ör o ), alt, då beslag sker, hvarken redskaven eller rättigheten till biänvins-tillverkning får fråntagas den antastade, förr än första Domstolen dömt i målet? — Att Hr A—r ännu tills vidare fortsätter sin spirlluösa verksamhet bevisar alltså ingenting i saken. Riktigheten af vår ac märkning, att den Kol. örordningen synes vara ett hastverk, då man: så snart behöfver begära ett supplement der ull, har Nya Argus icke sjelf kunnat förneka, enär haw till och med förklarat, att För-fattnings-Concepisten varit blind? — Mt vi, jemte: vår anmärkning icke utredde detaaljerne af Förordningens ofuliständighet var de-. sto mindre underligt, som: vår uppsats hade naturen af en blott notis, men icke af en re— Cension.. Slutligen, och ifall Ur A—r vill äfven fram deles gripa till pennan, till försvar för bränvins-industrien, råda vi honom att söka leda 81 MA OM 2 r