hvarunder den varit 1 progressivt fallande, skall upphöra att ega något Si:fvervärde. Det är emellertid en alla länders erfarenhet, att, då behof uppstår att återförvärfva en allmän folkets rätt, som blifvit kränkt, de, byilka under den förflutna tiden varit i ätnujutande af fördelar, som, ehuru de befinnas i strid med allmän rätt, man likvälunderstundom hörer framstäl:as såsom samhällets lagliga intressen, icke utan ett hårdnackadt motstånd lemna sina gamla förskansningar och förena s!g till gemensamt användande af alla sådana medel, hvarmed de förmena sig skola kunna åt sina enskilda syften gifva kraften af en allmännare opinion, under det att den stora majoriteten af nationen, tryggande sig under Lagarne och deras vårdare, förbiilver stum askådare af stridens gäng. Under sådane förhållanden blir det hvarje Husfaders pligt att göra den egna omtankan gällande — och hvarje redlig medborgares alt förena sig till gemensamma bemödanden, för att åt folket återförvärfva dess allmänna rätt. —Folkets allmänna rätt är att ega ett mynt — denna samhällenas första industriella rättsgrund — en bestämd mätare för sitt arbele, sin Egendom och sina skatter. Det bör, det kan cj längre vara 1 sakuad af denna rätt. Folkets allmänna rätt är äfven, att en af dess Represeutalion och dess Konung stiftad och utfärdad Lag bringas till verkställighet. Må då de, hvilka, i afseende på Rikets mynt och penningeväsende, ingen annan önskan hysa, än den som af Lagen godkännes, sluta sig närmare tillsammans, för att inför Konungathronen uttala sin opinNion, om nödvändioheten att ofördröjitgen bestämma tiden för realisationens verkställande efter den i myntbestämningslagen den 3: Mars 1830 stadgade grund. Detta är ändamålet med den Förening som i dag af undertecknade blifvit sluten, och inbjude vihvarje rältsinnad Sveusk man, sowm i denna vigtiga angclägenhet delar vår taulha, att biträda denna vär Körening AA, Th. Morssing. H.: J. Oldenburg. P. U. Widman. Sev. IVigert. R. H. Weylandi, Aug, Bergman RB. v Sydovs. Det är berömligt af Föreningens Ledamö-. ter, alt göra hvad de kunna för att återföra reda i myntväsendet, Storligen betvifla vi likväl att de vinna ändamålet, så vida det är, att få en utvexlingstid bestämd innan den instundande Riksdageu. Då BRegevngen nemligen icke kunnat förmås till detta steg, af det initiativ Baokofullmaktige gilvit dectill, under en period , då det felande silfverqvantum vida lättare än nu hade kunnat auskaffas, så lärer den för närvarande mycket mindre gå in derpå, då Kongl. Muj:t, uti brefvet. till Barkofallinaktige om Riksdagen, förklarat sig vilja med Standerna rådslå om bästa sätet för myntbestämningslagens bringande till verkställighet.? se o , . . 4 . För vår del se vi uti föreningens bildande och den ofvanstående skriften förnämligast en uppenbarelse af samma farhåga, som vi flere gånger tagit oss den friheten framställa , men hvilken inan då rubricerat såsom a bletes öfverllödig, ja till och med olämpelig, alt netnligen , om BR kets Stävder först bomma att ännu en gång rådslå om saken, det torde vara nox starka tvifvelsmäl underkastadt, bhuroavida sjelfva myntbestamningsgrunden blir beståndande, i trots af alla de attreibuter af en smke tionerad Iso, bvarmed de lagstiftande makterså ich ( . . på så visugen omgilvit den. Det ofves när!