jom de icke skulle hålla i helgd de afslut 4 de traktaterne; må de svara på denna pu Skulle de genast bryta det, eller skulle låta dem gälla? Och i detta fall tror jag ra på deras klokhet, än de tro sjelfva, (For farande munterhet i centern.) Om de låta dem gälla, kunna de icke mera anklaga:ess att hålla Frankrike inom för trånga gränsor, att hafva låtit skymfen qvarstå af 1815 års traktater. Sägen ass på hvad sätt ni skulle hafva bisprungit Polen? (Oro från ganska många känkar.) Det är omöjligt utfiona ett system, som ger verklighet åt alla institutioner genast; om ett sådant system funnes, så skulle vi antaga det, vi som icke åtagit oss någon förbindelse mot det förflutna3; ty äfven oss ligger det om hjertat, alt göra väl mot landet. Det system vi följa är grundadt på ocmständigheterna3 dess ändamål är icke att krossa eller förstöra , men att bevara och grundlägga. Efter. denna långa improvisation nedsteg Talaren från tribunen, Sedazr. Hr Salverte gjort några korta anmärkningar vid inrikes Ministerns tal och Justitie Ministern lemnat åtskilliga upplysningar syftande på händelserna vid Arcole-bryggan, kallar Presidenten Hr Odilon Bandt till tribunen, (Man visar största uppmärksamhet. Djup tystnad). Hr Odilon Barröt. Mine Herrar! Det var min afsigt, att endast bescära ordet för att understödja ett föreslaget amendement och deltaga i diskussionen öfver paragraferne i adressen; men man har vädjat till vår loyaue (, och jag anser för min pligt attsvera Arr Ministrar, Jag skall bemöda mig att inskränka detta svar inom det nödvändiga. Det kan anrnars vara nyltigt att införa hos oss den parlamentariska seden, att vid början af en session taga en öfversigt af fakta, grundsatser och opinioner, Jag skall börja med att uttrycka mitt odes lade bifall för de önskvingar om enighet och försonlighet, som sluta förslaget till adresseu. Måhända bedröfsvar mig mer än någon annan derna söndring, som visat sig bland män, hvilkas intressen, jag skulle kunna säga lif, äro. förenade i en och samma sek, (Starkt bifall). Om detta misstrocnde icke snart tager slut, blir det ett hinder för utvecklingen af den revolution vi grundlagt; men om vi lyckas att i stället införa ett ömsesidigt förtroende, då kunna vi säga, att ett stort steg blifvit taget för tillvägabringande af de förbältringar landet bar rätt att vänta, Men huru hafva väl samma taän, som yttrat en sådan Önskan, kunnat förmå sig att framtrida med anklagelser, med insinuatioper, som synas inkräkta på gebitet af dessa extra-parlomentariska strider, der passionerne finna ett friare spelrum, Har man då, efter 16 års erfarenhet af det representativa styrelsesättet, ej hunnit längre, än ett man ävnu skrifver nå onnositiosens räknins My Z 4