ken ban offrat sitt NiF, ej bunnat lössdia sig)
från Ioflytelsen af en-ki!de politiske opinione:
och från e3visimers lumpra boräkningar St
vinna Nåd genom utt undlily en man i oråd.
Vi kunbona icke tro på möjligheten häraf,
Den omförmålde korrespoadenten har emed-.
lertid trott derpå, och har tagit denna tro;
till ämre för en predikan, så sträng, så låna
och så högtidlig, att, aldiig en nviåltid, med I
undantag af Brölloppet i Cana, vågon.n gif
vit anledning till eu sådan rpredikau.
— — Den store mMovarken? — så slu!ar
korrespondenten — vav försonlighetens hjel-
te , och hans skugga skall vredgas och
tungt drabba med sin hämd hvar och en,
som på hens minnesfest vacker split, vare sig
i Örebro eller an: Övstädes. — —
Som korrespondenten endast varit ledd af
välmening och wit, vilja vi skona baonom för
anmärkningen om det ovoliga i hans uppgift,
att skuggan af sjelfva försonlighetens hjelte
skall gå igen för att vredgas och hämnas;
men deremot böra vi icke underlåta alt näm-
na, hyad vi af en ansedd person, som sjelf
deltog i Borgerskapets middag, erfarit, — nem-
ligen att gissningen, det Frih. Anuckarsvärds
närvaro vid middagen varit orsak till Aukto-
riteternas uteblifvande, denna gången saknat
all grund,
Det var antipatien, icke mot en man ut
opposition met Regeringen, utan not Her:
Landshöfdingen sjelf, som skalt förorsakat dess
uteblifvande från den festliga middagen,
livem erinrar sig icke berättelsen cm en
viss stor deputation som Hr Borgmästaren i
Örebro för många månader sedan kade ar-
ranpgerat till Hr Grefve Snoilskys ära, och
hvilken farce ej blef utspelt efter önskan? De
som voro orsaken att pjesen föll, kommo
helt naturligt i ogunst, och sådant glömmer
man j så snart. Ar Landshöfdingen hade ej
lust att åter få en täte å tete med dem; der-
före undanbad han sig hela middagen; och
som de andra Magnaterne i orten, af barnslig
tillgifvenhet, ej ville skilja sig från Länets fa-
der, — så uteblefvo äfven de, och spisade
en famille utan för staden. Doek icke på
något Utvärdshus. — Detta är hela gåtans
upplösning.
Besynverligt förefaller det emedlertid at!
Auctoriteterne ansett passande, att offentligt
röja enskildt gnabb vid en fest af sådan be-
tydelse som den ifrågavarande. Om Nya Ar-
gus får nys om saken, utropar han otvifvel-
aktigt, alt Hr Landshöfdingen, som 1 öfrigt
kan vara ganska oskyldig till disharmo-
nien med DBorgerskapet, visat brist på takt;
— och huru beklagansvärdt är icke ett Län,
der det fattas både takt och harmoni!
Brr AO I
Flere Postmästare hafva, som man vet, ny-
ligen blifvit afsatte för bristande redovisving,
Fr af dem stod en dag bekymrad vid sitt
,