23, blygsamma, unmnida hos qvinnan, och vi
vilja aldrig veta af henne. Om nödvändigt
en medlem af den fordna kungliga familjen
skall spela en sådan roll, som Hertiginnans af
Berry, fanns då ej någon af den manliga per-
sonalen som kunnat åtaga sig den, som bord!
anse sig mera passande för ett sådant värf?
Men om också modlöshet hos denna personal
lemnat sitt bidrag, bör man dock förutsätta
art eitertankan förvämligast borde afstyrt ett
så hufvudlöst företag. En sådan eftertanka
utträngdes deremot af den qvinliga lättsinnig-
heten, som, retad af exalterade, ivriga begrepp
om det rätta, bortglömde den anständighet och
finkänslighet, som böra råda under snörlifvet,
så fhamt det icke bäres af en dame de la
halle.
Men skådom saken på en alfvarsammare
sida. Hvilka hafva varit följderna af Herti-
ginnans på en gång bedröfliga och löjliga fö-
retag? Ea partiel söndring, vanmägtiga kraft-
yttringar, enstaka blodscener, fasorna af in-
hemsk split, anförvandter väpsade mot hvar-
and:a, lörnmord, mordbrand, se der iesulta-
terne af Hertiginnans berömda bragd, de dju-
pa sår hon tillskyndat det land bon föregif-
vit sig älska, de lidanden som följt henne i
spåren! Hon liknade den Afrikanska vinden,
som förgiftar och förtär allt hvad den öfver-
far. Hade hon varit mågtig att utföra en stor
plan, ledande till en7allmän och hastig åter-
förening af sakernas förra skick, under öfver-
tygelse att; den varit efterlängtad af massan
af Nationen, och utförd baft välsignade fruk-
ter, så skulle hennes mod förtjenat aktning,
ehuru onaturligt, ända till vidrigt vi finna det
placeradt inom ett vehikel som sjelfva skrif-
ten benämner ett svagt kaåril; ty qvinnans
- mod får endast vara passivt, det visar sig 1
tålamodet, i lidandet, i hjertats dygder ulti
deras högsta potens. Icke i ärelystnaden å
ett barns vägnar, utan då bans existens hotas,
röjer sig naturdriften skönast i moderskärle-
kens obegränsade uppoffringar, Men här upp-
täcke vi blott romaneska äfventyr, ett blodig!
gyckel utan bestämdt ändamål, iotriger och
korruptioner utan klok beräkning af så kraf-
tig medverkan inom eller utom landet, att
annan framseång än ofruktsam blodspillan rim-
ligen var att vänta. Och månne i det hela
det mod, h varöfver så mycket ropas, varit så
stort och upphöjdt, nemligen i och för sig
sjelft betraktadt och icke stäldt i jemförelse
med den räddbåga, som vanligen åtföljer det
vackra, men svaga könet, och i allmänhet, i
det starkares ögon, gör det så behagligt och
iatressant? Att endast verka i hemlighet och
mörker, att blott okänd och förklädd visa sig
j dagen, ait vid minsta personliga fara hölja
sig i trasor och gömma sig på otillgängliga
ställen, det är ett mod, som äfven tjulven
måste äga, och bonom väntar likväl ett skym-
feligt straff. Men hvilken var då den våda
för hvilken den ädla Hertiginnan utsatt sig?
Efter fångenskapen på ett vackert landtslott,
der hon under vördnadsbetygelser af så kalla-
de fiender, njuter lifvet vida behagligare ön
om 1 ee ee . oo
oo . PS OP AT 17 PA