ken ban offrat sitt NiF, ej bunnat lössdia sig) från Ioflytelsen af en-ki!de politiske opinione: och från e3visimers lumpra boräkningar St vinna Nåd genom utt undlily en man i oråd. Vi kunbona icke tro på möjligheten häraf, Den omförmålde korrespoadenten har emed-. lertid trott derpå, och har tagit denna tro; till ämre för en predikan, så sträng, så låna och så högtidlig, att, aldiig en nviåltid, med I undantag af Brölloppet i Cana, vågon.n gif vit anledning till eu sådan rpredikau. — — Den store mMovarken? — så slu!ar korrespondenten — vav försonlighetens hjelte , och hans skugga skall vredgas och tungt drabba med sin hämd hvar och en, som på hens minnesfest vacker split, vare sig i Örebro eller an: Övstädes. — — Som korrespondenten endast varit ledd af välmening och wit, vilja vi skona baonom för anmärkningen om det ovoliga i hans uppgift, att skuggan af sjelfva försonlighetens hjelte skall gå igen för att vredgas och hämnas; men deremot böra vi icke underlåta alt nämna, hyad vi af en ansedd person, som sjelf deltog i Borgerskapets middag, erfarit, — nemligen att gissningen, det Frih. Anuckarsvärds närvaro vid middagen varit orsak till Auktoriteternas uteblifvande, denna gången saknat all grund, Det var antipatien, icke mot en man ut opposition met Regeringen, utan not Her: Landshöfdingen sjelf, som skalt förorsakat dess uteblifvande från den festliga middagen, livem erinrar sig icke berättelsen cm en viss stor deputation som Hr Borgmästaren i Örebro för många månader sedan kade arranpgerat till Hr Grefve Snoilskys ära, och hvilken farce ej blef utspelt efter önskan? De som voro orsaken att pjesen föll, kommo helt naturligt i ogunst, och sådant glömmer man j så snart. Ar Landshöfdingen hade ej lust att åter få en täte å tete med dem; derföre undanbad han sig hela middagen; och som de andra Magnaterne i orten, af barnslig tillgifvenhet, ej ville skilja sig från Länets fader, — så uteblefvo äfven de, och spisade en famille utan för staden. Doek icke på något Utvärdshus. — Detta är hela gåtans upplösning. Besynverligt förefaller det emedlertid at! Auctoriteterne ansett passande, att offentligt röja enskildt gnabb vid en fest af sådan betydelse som den ifrågavarande. Om Nya Argus får nys om saken, utropar han otvifvelaktigt, alt Hr Landshöfdingen, som 1 öfrigt kan vara ganska oskyldig till disharmonien med DBorgerskapet, visat brist på takt; — och huru beklagansvärdt är icke ett Län, der det fattas både takt och harmoni! Brr AO I Flere Postmästare hafva, som man vet, nyligen blifvit afsatte för bristande redovisving, Fr af dem stod en dag bekymrad vid sitt ,