23, blygsamma, unmnida hos qvinnan, och vi vilja aldrig veta af henne. Om nödvändigt en medlem af den fordna kungliga familjen skall spela en sådan roll, som Hertiginnans af Berry, fanns då ej någon af den manliga personalen som kunnat åtaga sig den, som bord! anse sig mera passande för ett sådant värf? Men om också modlöshet hos denna personal lemnat sitt bidrag, bör man dock förutsätta art eitertankan förvämligast borde afstyrt ett så hufvudlöst företag. En sådan eftertanka utträngdes deremot af den qvinliga lättsinnigheten, som, retad af exalterade, ivriga begrepp om det rätta, bortglömde den anständighet och finkänslighet, som böra råda under snörlifvet, så fhamt det icke bäres af en dame de la halle. Men skådom saken på en alfvarsammare sida. Hvilka hafva varit följderna af Hertiginnans på en gång bedröfliga och löjliga företag? Ea partiel söndring, vanmägtiga kraftyttringar, enstaka blodscener, fasorna af inhemsk split, anförvandter väpsade mot hvarand:a, lörnmord, mordbrand, se der iesultaterne af Hertiginnans berömda bragd, de djupa sår hon tillskyndat det land bon föregifvit sig älska, de lidanden som följt henne i spåren! Hon liknade den Afrikanska vinden, som förgiftar och förtär allt hvad den öfverfar. Hade hon varit mågtig att utföra en stor plan, ledande till en7allmän och hastig återförening af sakernas förra skick, under öfvertygelse att; den varit efterlängtad af massan af Nationen, och utförd baft välsignade frukter, så skulle hennes mod förtjenat aktning, ehuru onaturligt, ända till vidrigt vi finna det placeradt inom ett vehikel som sjelfva skriften benämner ett svagt kaåril; ty qvinnans mod får endast vara passivt, det visar sig 1 tålamodet, i lidandet, i hjertats dygder ulti deras högsta potens. Icke i ärelystnaden å ett barns vägnar, utan då bans existens hotas, röjer sig naturdriften skönast i moderskärlekens obegränsade uppoffringar, Men här upptäcke vi blott romaneska äfventyr, ett blodig! gyckel utan bestämdt ändamål, iotriger och korruptioner utan klok beräkning af så kraftig medverkan inom eller utom landet, att annan framseång än ofruktsam blodspillan rimligen var att vänta. Och månne i det hela det mod, h varöfver så mycket ropas, varit så stort och upphöjdt, nemligen i och för sig sjelft betraktadt och icke stäldt i jemförelse med den räddbåga, som vanligen åtföljer det vackra, men svaga könet, och i allmänhet, i det starkares ögon, gör det så behagligt och iatressant? Att endast verka i hemlighet och mörker, att blott okänd och förklädd visa sig j dagen, ait vid minsta personliga fara hölja sig i trasor och gömma sig på otillgängliga ställen, det är ett mod, som äfven tjulven måste äga, och bonom väntar likväl ett skymfeligt straff. Men hvilken var då den våda för hvilken den ädla Hertiginnan utsatt sig? Efter fångenskapen på ett vackert landtslott, der hon under vördnadsbetygelser af så kallade fiender, njuter lifvet vida behagligare ön om 1 ee ee . oo oo . PS OP AT 17 PA