hun Rn Rn nn nn nn
de exemplet ända ifrån Athens och Roms ly-
lande epoker; vidrörde hastigt .medeltiden,
uppehöll sig-något vid Engelska litteraturen
under Elisabeth, samt något mer vid den
Fransyska och Tyska före den förra Fran-
ska Revolutionen, och kom slutligen till
vår tid. Uti denna ville Hr von Beskow icke
erkänna någon temperatur för svillet oeh vitter-.
heten, emedan den vore egoismens, småsinnets
och karakterslöshetens, Hade Voltaire nu
lefvat, så hade han troligen varit Depnterad,
men icke Henriadens Författare mente han.
(Hvarföre hade Voltaire icke kunnat vara båda
delarne? Ar v. B. tycktes härvid ha glömt
Chateaubriand. - Villemain, m. fl.) Högst
naiv föreföll oss denna Talarens sorgliga teck-
ning, 1 afseende på Sverge, midt i skötet af
snillets och smakens aderton, och på sam-
ma dag, då fyra bekransade alumner befun-
no sig på hedersbänken. Till slut skil-
drade talaren de förluster den vittra repu-
bliken under innevarande år lidit genom Göethes
och Walter Scotts frånfälle, samt framställde
dessa båda store mäns utmärkande egenskaper
Den första hälften af afbandlingen förekom
oss alltför akademisk med sina frasrika
och cirklade ordställningar, ehuru i öfrigt
sammanfattad i en bildrik och poetisk diktion;
men allt som talaren kom närmare in på huf-
vudämnet, samtidens vitterhet, blef teckningen
lifligare och raskare, och lemnade flere träffan-
de drag af litteraturens nuvarande till-
stånd i Europas olika länder. Målningen. af
Göethe var det mest utförda och bäst lycka-
de partiet af taflan. Det märktes, att talaren
hade känt denne skaldekung personligen. En
omständighet som väckte mycket intresse hos
åbörarne, var den underrättelsen att Göethes
härstammade ifrån Sverige.
Högtiden slutades med uppgifvandet af Aka-
demiens täflinpgsämnen för nästa år, hvaribland
vi erinra oss en sång öfver sctularfesten den
6 November detta år; sist upplästes ett min-
nestal af H. Biskop Fianzen.
— Nu ett parord om den nya Komedien, De
förtrogna, fri Ööfsersätto. efter AA. Millner.
En Kapten von Strahlen, som älskar en ung
Fröken Sofi von Kraft, men såsom Sekun-
daot i en duell blifvit landsförvist, har i
hemlighet återkommit, och söker under det
antagna namnet Henrik Bock, att få inträde
i huset, bland betjeningen hos Sofies Morbror.
en Fr von Malten. Detta lyckas också; Hi
von Malten sätter Bocken till trädgårdsmä-
stare. - Frökens kammarjungfru blir snart
delaktig af hemligheten, Nu hav Fröken äf-
ven tvänne andra friare, af hvilka den ene,
en Major, besynnerligt nog, fått samma
infall som von Strahler, altsmyga sig ini hu-
set under förklädnad, och antagit tjenst
der som ritkockt, Denne yppar sin plan
för von Strahlen, som icke blir litet
brydd dervöfver, men likväl håller god min,
och lofvar hjelpa honom att slå den tredje, offici-
ella friaren, Hr von Saar, en inbilsk och löj-
lig skoriande sprätthök, ur brädet. Denna
sammanknytning af intrigen har Författaren