dess verksamhet skadar iden med snillets djupa blick, och framställer den med sin Gudaburna förmåga. Så bevisades omöjligheteten ef de Nordiska Gudomligheternas framställning i hildande konst; men Fogelbergs mejsel, styrd af hans snille, ställde Oden på sin herskareplats och kritiken förstummades. Så har ock Walter Scott genom sina snilleverk bevisat, att konstens område kan innefatta den historiska romanen lika väl, som den rent diktade. Ivanhoe och Kenilworth stå icke längre från skönhetens thron, än Wilhelm Meister och die Wahlverwandischaften. Dock äro vi långt ifrån att, under namn af historisk roman i deona mening, innefatta alla de så kallade romantiska framställningar af historiska personer eller karakterer, som den nyaste litteraturen har att uppvisa, Författaren till en historisk roman är vid valet af sitt ämne lika fri, som hvarje annan konstnär; han kan välja en historisk person till sin hjelte och skildra honom i både sanna och diktade förhållanden, eller ock införa som hufvudperson någon, som i historien aldrig blifvit nämnd, men låta honom deltaga i vissa historiska, händelser, medverka till deras utveckling o, s. v. — Men vid utförandet ålägger honom icke den historiska, utan just den poetiska sanningen, att vid skildringen af en historisk persons karakter blifva densammi trogen, att i alla förhållanden låta honom så handla, som han enligt sitt kända tänkesätt bör och måste, eller då han låter en diktad person deltaga i historiska händelser, teckna honom sådan, att han, enligt den honom gifna karakter, kan vara delaktig i deras ledning eller måste följa deras ström, sådana de verkligen tilldragit sig. Den som icke bar denna förmåga må hellre dikta alltsammans; ty anpars blottställas hans hjeltar för det öde, som Förf. till närvarande roman i företalet så sanpt skildrat. Då detta yttrande innefattar Författarens åsigt af den historiska romanen, hvilken vi till alla delar gilla, införa vi det här: För Författaren till en vanlig roman är merendels tillräckligt, att efter modeller ur allmänna lifvet, sådant det hvardagligt skådas, välja personer, hvilkas fortgående handlingar sjelfmart bilda ett helt, och visa huru en idealprineip motarbetas af, eller, besegrar förvända samhällsförhållanden, huru otyglade passioner hänföra och fördomar skapa olygkor, eller, i korthet sagdt, huru det goda och onda i höj:lse och gerning inverkar på menniskars sällbet, slutet må för öfrigt blifva dygdens belöning eller hennes förtryck. Bearhetandet af den historiska romanen åter erfordrar historiska sanningars sammanlänvknving med någon intressant fiktion. Men som en, isynnerhet aflägsen, historisk period aldrig med klarhet kan målas utan flera större grupperingar af de personer, som derunder lefvat, och det icke är möjligt att hålla hela denna massa inom en liten starkt upplyst krets — ji likbet med dockorna på en marionett-tea