begagnat sig af sina rättigheter och undertecknat den, Han hade hoppats, att med ministeren af den 3 Mars få sluta sin roll af eppositionsman, som icke vore i hans smakg;han räknade i den närvarande ministered. män, med hvilka vänskaps-och sympatis förbållanden förenade bonom, men han kunde likväl icke gilla deras politiska bana; han trodde icke att de uppfattat partiernes verkliga ställning och inbördes skrafter. Legitimisterne voro långt ifrån att i vissa folkklasser äge det stöd, de fordom ägt; Vendee skulle icke ännu en gång förnya sina försök. Det republikanska partiets krafter vore ännu mindre; de stridde envist om ett ord, utan att bekymra sig deröfver at vi äga sakens bar detta parti visat sitt mod, så har det ock förrådt sin obetydenhet, Så stor hade partiernas svaghet varit; men vid denra sakernas ställning hade domaremakten likväl öfver all måtta mångfaldigat sina förföljelser. Ministeren hade endast bort straffa de mest brottsliga, och derigenom visat sin säkerhet och citt förtroende till sig sjelf. Efter Hr Sade uppsteg Hr Duvergier de fHauranne. Han visrörde i kortbet frågan om belägringstillståndet i Paris, som han försvearade på den grund, att det hade egt rum i vestern. Dessutom tillade han att en ledamot, som nu hörde till oppositionen, sjelf såsom Minister hade tilltrott sig att kunna använda en dylik åtgärd på departementet Gard; Han kunde derföre omöjligen deruti se något våldföravnde af grundlagen. Or; Dupont de UBure, hvilken hade varit minister straxt efter julirevolutionen, och som nyssnämde anmärkning rörde, begärde med anledning dersat få förklara det anmärkta förhållendet, I Augusti 1330 hade ganska allvarsamma oroligheter utbrustit i departementet Gard. Konungen hade ansett :sinnena kunna lugnas genom en amnesti, som kungjordes den 26 Augwiti, Det oaktadt utbrö:o i slutet af samma månsd nya oroligheter, som varade ända till den I September. De voro af så våldsam art, och hotade så hela departementets lugn, att prefekten tilltrodde sig taga på sitt ansvar att förklara departementet i belägringstillstånd. Det vore likväl en stor ckillnad emellan detta belägringstillstånd och det Parisiska; man hade icke inrättat några militärkommissioner, utan domstolen i Nimes hade förblifvit, såsom förut, i besittnirg af rättigheten att ransaka och dömma de brottslige, Talaren anhöll att buset målte fäeta sin uppmärksamhet vid denna vigliga omständighet. fir. de Corselles utlät sig öfver hvad som förekom i adressen med efseende på mordförsöket emot konung Ludvig Filip, Det finnes ingen, som icke skänkt ett djupt förakt åt alla sem kunnat deltaga i denna ivfama och bemlighetsfulla anläggving, vån hvilket håll den också måtte komma, Talasen sade med Ait från hurlkoet höll com haelef 4r han