IJORTJAGT I ÅMERIKA Hjo: tarne träffos i Norra Amerika för när virande 1 större mängd, ån vid den tid de förste nybyggarne nedsatte sig der. De hafva så till sägandes växt till i samma förhållande som hefolkningen. Utan tvifvel är orsaken dertill den, att de i menniskans grannskap funnit ett mäktigt skydd emot rofdjuren, hvilka isynnerhet de unga bjortarne hafva svårt att undkomma. Hjoitens fruktansvärdaste fievde är pantern, Dessa farliga djur förena sig i stora skockar, jaga hjörten liksom ett hundkeppel, och förfölja honom i skogarne tills de binna falt honom Ofta om sommaraftnarne hörde jag pantrarnes jagt, och det lät slideies som om en hop jagthundar satte efter ett villebråd, Iblaed tycktes ljudet af deras tjutringar komm. långt ifrån och bortdog emåningomw; sedan närmade det sig åter från ett annat håll; ev anvan gång skoliade deras skri från en småskog i grannskapet och det var lätt alt urskilja den uttröttade bjortens klagorop; ljuden aflägsnade sig åter och allt blef smånin gom tyst. Stupdom varade detta buller hela nätterne, och en gång såg jag det olyckliga djuret ränna fram ur skogsbrynet och springa tätt förbi förstugudörren, i hamn och häl förfölil af sina blodtörstiga fiender. Jägarne fälla .också. en ganska betydte mängd bjortar,. Endast köttet af låren, och buden envändas till nytta, och äro ganska vigliga exportartiklar. Mao har flere olika sätt att jaga bjor ten, och alla äro lika eokla. Vanligtvis tågar jär garen in åt skogen på dager, men vid vissa timmar som äro kända ett vara mest gpynnevde för jagteo, Man påstår att bjorten, vid den tid. på året då betet är som bäst, lem nar sitt tillvåll, precist vid månens uppgång, det må vara dag eller vatt. är dettnr sant, såsom man har avledning att tro, emeden det blifvit bekräftadt af flere erfarn: jär gare, så är det ett stort bevis på detta djurs förundransvärda instiokt, Jägaren gör slå bestämdt underrättad: om tiden för månens uppgång, rider sagta inåt skogen med bössor på axeln, och hans öfvade öga intiänger I djupet af de tjocka bu-ksnaren, Så snort ban upptäcker en hjort, gömmer hen sig bibkom hästen, och under det bjorten. nyliket betraktar den sednare, ligger han sig på sus