IJORTJAGT I ÅMERIKA
Hjo: tarne träffos i Norra Amerika för när vi-
rande 1 större mängd, ån vid den tid de för-
ste nybyggarne nedsatte sig der. De hafva
så till sägandes växt till i samma förhållan-
de som hefolkningen. Utan tvifvel är orsa-
ken dertill den, att de i menniskans grann-
skap funnit ett mäktigt skydd emot rofdju-
ren, hvilka isynnerhet de unga bjortarne
hafva svårt att undkomma. Hjoitens fruk-
tansvärdaste fievde är pantern, Dessa farli-
ga djur förena sig i stora skockar, jaga hjör-
ten liksom ett hundkeppel, och förfölja ho-
nom i skogarne tills de binna falt honom
Ofta om sommaraftnarne hörde jag pantrar-
nes jagt, och det lät slideies som om en hop
jagthundar satte efter ett villebråd, Iblaed
tycktes ljudet af deras tjutringar komm.
långt ifrån och bortdog emåningomw; sedan
närmade det sig åter från ett annat håll; ev
anvan gång skoliade deras skri från en små-
skog i grannskapet och det var lätt alt ur-
skilja den uttröttade bjortens klagorop; lju-
den aflägsnade sig åter och allt blef smånin
gom tyst. Stupdom varade detta buller he-
la nätterne, och en gång såg jag det olyck-
liga djuret ränna fram ur skogsbrynet och
springa tätt förbi förstugudörren, i hamn
och häl förfölil af sina blodtörstiga fiender.
Jägarne fälla .också. en ganska betydte
mängd bjortar,. Endast köttet af låren, och
buden envändas till nytta, och äro ganska
vigliga exportartiklar.
Mao har flere olika sätt att jaga bjor ten,
och alla äro lika eokla. Vanligtvis tågar jär
garen in åt skogen på dager, men vid vissa
timmar som äro kända ett vara mest gpyn-
nevde för jagteo, Man påstår att bjorten,
vid den tid. på året då betet är som bäst, lem
nar sitt tillvåll, precist vid månens upp-
gång, det må vara dag eller vatt. är dettnr
sant, såsom man har avledning att tro, eme-
den det blifvit bekräftadt af flere erfarn: jär
gare, så är det ett stort bevis på detta djurs
förundransvärda instiokt, Jägaren gör slå
bestämdt underrättad: om tiden för månens
uppgång, rider sagta inåt skogen med bössor
på axeln, och hans öfvade öga intiänger I
djupet af de tjocka bu-ksnaren, Så snort ban
upptäcker en hjort, gömmer hen sig bibkom
hästen, och under det bjorten. nyliket be-
traktar den sednare, ligger han sig på sus