2 Fysiken vid Universitetet 1 IHelsingtors; Aristomenes på Rhodus, af Filos. Kand. Ruda; Veidi Alf, af Filos. Kand. Sturtzenbecker; Den Bergtegna, af Huspredikanten Olof Fryxell. RIKSDAGEN och STYRELSEN. Nationen har hört rösten från thronen, som kallar folkets ombud till rådslag öfver fädernesiandets stora angelägenheter, I hvarje fritt samhbälle, der en upplyst folkvilja visar Styrelsen den riktniog, i hvilken den säkrast befrämjar hvad den är kallad att vårda och fostra: det allmänna basta, väcker en sådan kallelse glada förhopphing ar. Fosterlandsvännen, som känt sin själ lyftad och sitt bjerta värmdt af tankan att kunna verka för landsmäns lycka, lyssnar med glädje till den stämma, som bjuder honom välkommen till det ädla värfvet, Den vanlottade medborgaren glömmer för ett ögonblie sina sorger, sitt betryck, och hoppas på en ljusare framtid. Hvarje börda han drager för det Allmänna förlorar af sin tyngd, blir lättare att bära; ty han vet att medborgare, som känna hvad han lider, som hafva vilja att behjerta hans öde, stå redo alt mildra det. Genom hela nationen strömmar en känsla af förnyad lifskiaft, och allt bvad den har bäst af energi, talanger, högsint vilja, träder upp i de salar, der landsmän rådslå med hvarandra om det högsta och dyrbaraste för medborgaren: Fosterlandets välgång. Hvilka förboppnoingar väcker väl hos oss en kallelse till Riksdag? Väata vi att der förpjinma Svenska folkets röst, uttalad med kraft till värn för vår frihet, våra rättigheter, höjd med alfvar att kalla lagens straff öfver de djerfve, som skulle våga våldföra dem? Gå och lyssna till ljuden från dessa fyra kamrar, dit slumpen, ståndsiutressena och intrigen beredde ingång åt så mången, och hör burna i detta sor! de manliga, fosterländska röster dö bort, som jala ord ur folkets hjertan. Det var på des ram, vi minnas det väl, om det sälvob. ef tecknades, hvilket lemnade till skänk åt Styrelsen byvad intet fritt folk skänker bort: rägtigheten att biott inför Jacen ansvara för hvad man yltrar; det var der den avsvarighet gjordes till en skugg bild, bvilken i elt konstitutionellt sambälle måste hvila öfver Monoarkens rådgifvare, ora frileten skall vara trygsad mot Styrelsens godtycke; det var der vi sågo hungern efter esaubeten och maktens utmärkelser döfva känslan för folkets lidande, det var der vi fuuno den alludt redeboena vilian att öka landets börder. Med dessa skulder på sitt samvete, med dess: minnen fiån det förflutna, som rest en skiljetnur mulian vepresentatiouen och folket, hvad förhoppnisgar kan den ingifva 1833 om lyck ligare resultster af dess sammankomat, äs vi sctt af de föregående? Eller är den ieke mera sammansalt af samma elementer son förr, jeke inera denna yveba sv RA SM2Y1 fanan fana uftar raaktano Ach