2 Fysiken vid Universitetet 1 IHelsingtors;
Aristomenes på Rhodus, af Filos. Kand. Ru-
da; Veidi Alf, af Filos. Kand. Sturtzenbec-
ker; Den Bergtegna, af Huspredikanten O-
lof Fryxell.
RIKSDAGEN och STYRELSEN.
Nationen har hört rösten från thronen, som
kallar folkets ombud till rådslag öfver fäder-
nesiandets stora angelägenheter,
I hvarje fritt samhbälle, der en upplyst folk-
vilja visar Styrelsen den riktniog, i hvilken
den säkrast befrämjar hvad den är kallad att
vårda och fostra: det allmänna basta, väcker
en sådan kallelse glada förhopphing ar. Fo-
sterlandsvännen, som känt sin själ lyftad och
sitt bjerta värmdt af tankan att kunna verka
för landsmäns lycka, lyssnar med glädje till
den stämma, som bjuder honom välkommen
till det ädla värfvet, Den vanlottade med-
borgaren glömmer för ett ögonblie sina sor-
ger, sitt betryck, och hoppas på en ljusare
framtid. Hvarje börda han drager för det
Allmänna förlorar af sin tyngd, blir lättare
att bära; ty han vet att medborgare, som
känna hvad han lider, som hafva vilja att
behjerta hans öde, stå redo alt mildra det.
Genom hela nationen strömmar en känsla af
förnyad lifskiaft, och allt bvad den har bäst
af energi, talanger, högsint vilja, träder upp
i de salar, der landsmän rådslå med hvaran-
dra om det högsta och dyrbaraste för med-
borgaren: Fosterlandets välgång.
Hvilka förboppnoingar väcker väl hos oss en
kallelse till Riksdag? Väata vi att der för-
pjinma Svenska folkets röst, uttalad med kraft
till värn för vår frihet, våra rättigheter,
höjd med alfvar att kalla lagens straff öfver
de djerfve, som skulle våga våldföra dem?
Gå och lyssna till ljuden från dessa fyra kam-
rar, dit slumpen, ståndsiutressena och intri-
gen beredde ingång åt så mången, och hör
burna i detta sor! de manliga, fosterländska
röster dö bort, som jala ord ur folkets hjer-
tan. Det var på des ram, vi minnas det
väl, om det sälvob. ef tecknades, hvilket
lemnade till skänk åt Styrelsen byvad intet fritt
folk skänker bort: rägtigheten att biott inför
Jacen ansvara för hvad man yltrar; det var
der den avsvarighet gjordes till en skugg bild,
bvilken i elt konstitutionellt sambälle måste
hvila öfver Monoarkens rådgifvare, ora frile-
ten skall vara trygsad mot Styrelsens godtyc-
ke; det var der vi sågo hungern efter esau-
beten och maktens utmärkelser döfva känslan
för folkets lidande, det var der vi fuuno den
alludt redeboena vilian att öka landets bör-
der. Med dessa skulder på sitt samvete, med
dess: minnen fiån det förflutna, som rest en
skiljetnur mulian vepresentatiouen och folket,
hvad förhoppnisgar kan den ingifva 1833 om
lyck ligare resultster af dess sammankomat,
äs vi sctt af de föregående? Eller är
den ieke mera sammansalt af samma e-
lementer son förr, jeke inera denna yve-
ba sv RA SM2Y1 fanan fana uftar raaktano Ach