dåen faller, alldeles försvunnit för illusionens
förtrollning. Med några få undantag kan man
nästan i alla hans verk finna scener, der situatio-
ner ne sväfva på gränsen af det orimliga eller när-
ma sig den melodramatiska öfverdriftens gebit,
och likväl reder han sig med största lätthet ur
alla svårigheter, just då man uppgifvit hans
sak såsom hopplöst förlorad. Denna rikedom
på utvägar har han isynnerhet i ett af sina
stycken Avant, pendant et apres, på ett
tysande sätt ådagalagt. Denna dram, ehuru-
väl mer en skildring af tillfälliga händelser
än af seder och karakterer, kan dock i det
hela tjena som exempel på Scribes beundrans-
värda förmåga. Iddgen; som ligger till grund för
denna pjes, har genom flere imitationer, såsom
Trettio år af en spelares Ilefnad m. fL.. öf-
verallt blifvit känd. Karakterer framträda deri,
under olika lefnadsperioder, och man kan
icke neka att detta gifver handtingen förde-
Jen af stor mångfalldighet och rörlighet; för-
fattaren vinner derigenom en nästan oin-
skränkt fribeti målningen emellan sinakarak-
terers förvandlingar, utan att behöfva fästa
sig vid länkarna af mandomsåldern och ung-
domen; och under det han genom hufvud-
karakterernes fortsatta handling bibehåller
tråden af sammanhanget, kan han tillika i
hvarje ny lefnadsepok sätta dem i konflikt
med andra personer, andra seder, känslor,
vanor och fördomar.