dåen faller, alldeles försvunnit för illusionens förtrollning. Med några få undantag kan man nästan i alla hans verk finna scener, der situationer ne sväfva på gränsen af det orimliga eller närma sig den melodramatiska öfverdriftens gebit, och likväl reder han sig med största lätthet ur alla svårigheter, just då man uppgifvit hans sak såsom hopplöst förlorad. Denna rikedom på utvägar har han isynnerhet i ett af sina stycken Avant, pendant et apres, på ett tysande sätt ådagalagt. Denna dram, ehuruväl mer en skildring af tillfälliga händelser än af seder och karakterer, kan dock i det hela tjena som exempel på Scribes beundransvärda förmåga. Iddgen; som ligger till grund för denna pjes, har genom flere imitationer, såsom Trettio år af en spelares Ilefnad m. fL.. öfverallt blifvit känd. Karakterer framträda deri, under olika lefnadsperioder, och man kan icke neka att detta gifver handtingen fördeJen af stor mångfalldighet och rörlighet; författaren vinner derigenom en nästan oinskränkt fribeti målningen emellan sinakarakterers förvandlingar, utan att behöfva fästa sig vid länkarna af mandomsåldern och ungdomen; och under det han genom hufvudkarakterernes fortsatta handling bibehåller tråden af sammanhanget, kan han tillika i hvarje ny lefnadsepok sätta dem i konflikt med andra personer, andra seder, känslor, vanor och fördomar.