(Ur Foreign gquarterly review) Denne Dramatiske författares undransvärda fruktbarhet torde till någon del kunna förklaras genom det system af litterära associationer, hvaraf han vid sina poetiska arbeten ofta begagnal sig. Genom den titel han gaf sina semlade dramatiska arbeten: Theatre, dedie a mes collaborateurs, har han sjelf offentligt erkänt detta förhållande. I Engelska litteraturen står ett dylikt kompaniskap, som Beaurmonis och Fletechers, ännu ensamti sitt slag; men i Frankrike deremot är detta system redan allmänt antaget. Poeterne slå sig nu tillsammans att smida ihop verser, liksom förut, att tömma en bål. Cav och Dittmar skrifva noveller i kompani, Mery och Bartelemys sina republikanska diatviber, och hvad operor och vaudevilier beträffar, så är det numera sällsynt att träffa på någon, som tillhör en enda författare, Och besynnerligt nog, ensemblen är i de flesta dylika produkter så förträfflig, och i både planen och utförandet röjes så liten brist på enhet, att ingen läsare, utan att se titelbladet. skulle kunna ana att flere författare baft sin hand med i spelet. I En Italienskas bhämd, ett för öfrigt obetydligt stycke, tyckes denna arbetets fördelning hunnit höjden af sin användning. Mar finner här på titelbladet ett ansvarigt bolagsfirma: Her Scribe, Delestre, Desnoyers et komp., som alltid stå tillreds att, inom en vecka, och vid kontant betalniog för billigt pris, efter nyaste modet utföra en teaterdirektörs uppdrag, i hvilken dramatisk genre som helst, det vare sig den tragiskt-historiska, tragisktkomiska ellers historiko-pastoiala. Ehuru det icke är lätt att specieit bestämma, huru stor andel Scribe har i dessa stycken, anses han dock allmänt såsom chef för dessa poetiska föreningar ; hans skicklighet bans dramatiska takt och ovanliga skarpsinnighet att bedömma publikens smak, hafva tillvunnit sig teater-styrelsernes obegränsade förtroende, hvilket mer än 16 års erfarenhet, hvaruvder Scribes arbeten skördat ett oafbrutet bifall, fullkomligt rättfärdigat. Öfvertygad att penningen är den enda och sanna måttstocken för uppskattandet af en saks värde, har Scribe så väl användt sin förvånande taJang, att roa publiken, att han redan säges hafva samlat ibop en förmögenhet af 60,000 francs årlig inkomst, hvilken han sedan 1813, då det första af hans stycken uppfördes, genom sina dramatiska arbeten förvärfvat. Det kan icke nekas, att en författare, som, oaktadt hundradetals arbeten, aldrig haft den olyckan att blifva uthvisslad, hvars komedier, vaudeviller och operor nästan alla upplefvat mer än hundrade representationer, och hvars pjeser på samma gång hänrycka i Wien, Petersburg, Neapel och London, i visst afseende måste vara en märkvärdig man, ehuru låg och frivol den verkningskrets är som han valt för sina talanger, Scribe var i sjelfva verket klok nog att följa tidens smak. Komedien hade nuder sistförflutne århundrade uppenbart för