Jaulaue DOUUIUIS I SU end had AA 2vVL alla Petr tier och meningar visar han sig såsom en sann, kosmopolit; den lättsinnighet som karakteftserade ancien regime, republikanismens råhet och passioner, nutidens svagheter, inWiger,: småsinne, modedårskaper och storordighet,. allt uppfattar och återspeglar han med sams; ma kalla opartiskhet och gäckande åtlöje. Hans vaudeviller kunda anses såsom en grup4 . SN perad målning af de Franska sederra under de sista sexton åren. Men till och med ämnen för giftblarndningsoch mordhistorier, såsom i hans ?Markisen af Brinvillters, till och med häxerier och djefvulskarakterer, såsom iRobert le Diable, förstår han att med fråmgång behandla. Hans le Diable? äger, oaktadt alla dylika personager, som i nyare tider blifvit skildrade af en Cazotte , Goethe, Byron , Lewis, Maturin m. fl., ändå alltid förtjensten af en viss originvalitet. Högst märkvåardig är i sjelfva verket Scribes talang, attstraxt kunna förflytta sig inom sferen för hvarje tema, ehvad det är gladt eller allvarsamt, upphöjdt eller hvardagligt, modernt eller antikt, scenen må vara förlagd till Paris eller Indien, öfver eller under jorden. Man begäre af honom en liten täck romans, en historia om kärlek och svartsjuka, såsom Sömngångerskan, en skarp och farslik sedemålning, såsom Den lyckligaste dagen i min lefnad,? en burlesk pjes, såsom Björn och Baschan, en opera seria, såsom ?Den stumma i Portici och fBrama och Bajaderen, eller en komisk opera, såsom Bruden, eller ett lustspel i ordets egentliga bemärkelse, såsom Passionen och Förnvuftet, i allt skall man finna honom beredd, och han öfverlemnar sitt mannskript på bestämd dag med samma punktlighet, som en köpman betalar sin vexel. Hans skicklighet att anlägga en plan, torde dock vara det mest utmärkande draget i havs talang, och har i synnerhet tillvunnit honom bifall. Händelserna i hans pjeser äro sällan mycket invecklade, utan följa ganska naturligt på hvarandra; intet är haltande, intet tarfvar en förklaring. Denna utomordentliga skicklighet och hans sjelfförtroende, att kunna behandla äfven de svåraste ämnen, förleda honom lik väl ofta vid valet af sina ämnen, och i detta bänseende förfaller han stundom i orimligbeter, som all hans lyckliga takt t utvecklingen kvappt kan godtgöra, Så t, ex, i Giftermål för Penningar kan man, oaktadtdet förtrollande behaget i flera särskilta :partier, svårligen försona sig med den förnuftstridiga osannolikbeten af de motiverande grundsituationerna, eller med hjelten Polignys uppförande, som ej allenast erhjuder sig sjelf till offer att afsluta ett förhatligt giftermål, för att derigenom rädda sin ära, som genom några olyckliga spekulationer står på spel, utan äfven onyttigtvis bemödar sig att öfvertyga det verkliga föremålet för sin kärlek, att denna förbindelse är en följd af tillgifvenhet. Det är kanhända det bästa beviset på hans ovanliga talanger i dettia afseende. att osannolikheten med hvarie w