Jaulaue DOUUIUIS I SU end had AA 2vVL alla Petr
tier och meningar visar han sig såsom en sann,
kosmopolit; den lättsinnighet som karakteft-
serade ancien regime, republikanismens råhet
och passioner, nutidens svagheter, inWiger,:
småsinne, modedårskaper och storordighet,.
allt uppfattar och återspeglar han med sams;
ma kalla opartiskhet och gäckande åtlöje.
Hans vaudeviller kunda anses såsom en grup4
. SN
perad målning af de Franska sederra under
de sista sexton åren. Men till och med ämnen
för giftblarndnings- och mordhistorier, såsom
i hans ?Markisen af Brinvillters, till och med
häxerier och djefvulskarakterer, såsom iRo-
bert le Diable, förstår han att med fråm-
gång behandla. Hans le Diable? äger, oak-
tadt alla dylika personager, som i nyare ti-
der blifvit skildrade af en Cazotte , Goethe,
Byron , Lewis, Maturin m. fl., ändå alltid
förtjensten af en viss originvalitet.
Högst märkvåardig är i sjelfva verket Scri-
bes talang, attstraxt kunna förflytta sig inom
sferen för hvarje tema, ehvad det är gladt
eller allvarsamt, upphöjdt eller hvardagligt,
modernt eller antikt, scenen må vara förlagd
till Paris eller Indien, öfver eller under jor-
den. Man begäre af honom en liten täck ro-
mans, en historia om kärlek och svartsjuka,
såsom Sömngångerskan, en skarp och fars-
lik sedemålning, såsom Den lyckligaste da-
gen i min lefnad,? en burlesk pjes, såsom
Björn och Baschan, en opera seria, såsom
?Den stumma i Portici och fBrama och Ba-
jaderen, eller en komisk opera, såsom Bru-
den, eller ett lustspel i ordets egentliga be-
märkelse, såsom Passionen och Förnvuftet,
i allt skall man finna honom beredd, och
han öfverlemnar sitt mannskript på bestämd
dag med samma punktlighet, som en köpman
betalar sin vexel.
Hans skicklighet att anlägga en plan, tor-
de dock vara det mest utmärkande draget i
havs talang, och har i synnerhet tillvunnit
honom bifall. Händelserna i hans pjeser äro
sällan mycket invecklade, utan följa ganska
naturligt på hvarandra; intet är haltande,
intet tarfvar en förklaring. Denna utomor-
dentliga skicklighet och hans sjelfförtroende,
att kunna behandla äfven de svåraste ämnen,
förleda honom lik väl ofta vid valet af sina äm-
nen, och i detta bänseende förfaller han stun-
dom i orimligbeter, som all hans lyckliga takt
t utvecklingen kvappt kan godtgöra, Så t, ex,
i Giftermål för Penningar kan man, oaktadtdet
förtrollande behaget i flera särskilta :partier,
svårligen försona sig med den förnuftstridiga
osannolikbeten af de motiverande grundsitua-
tionerna, eller med hjelten Polignys uppföran-
de, som ej allenast erhjuder sig sjelf till offer
att afsluta ett förhatligt giftermål, för
att derigenom rädda sin ära, som ge-
nom några olyckliga spekulationer står på
spel, utan äfven onyttigtvis bemödar sig
att öfvertyga det verkliga föremålet för
sin kärlek, att denna förbindelse är en
följd af tillgifvenhet. Det är kanhända det
bästa beviset på hans ovanliga talanger i det-
tia afseende. att osannolikheten med hvarie
w