Ior Ef ladUSKA KRUIDCTCUICUS KldSSslyBöd TYRIIEY bespa-
de vid ett stycke, sådant som Misantropen;
Tartuffe bibehöll sig väl ännu någorlunda,
men stod en tragedi af Racine på affichen,
kunde man vara säker om tomt hus. Tidigt
insåg Scribe, att hvarken penningar eller ära
voro alt skörda vid att understödja en sjun-
kande sak; och, oaktadt all vördnad för Mo-
liere, kände han dock ingen kallelse, att blif-
va martyr för det förflutnas upprätthållande.
Han öfverlemnade sig derföre med själ och
hjerta åt det närvarande, och höll sig vid pu-
blikens smak sådan han fann den. Alltid ja-
gande efter det nya, samvetslös i afseende på
den sanna smakens fordringar, allt för otålig
för en noggrann utveckling och analys af ka-
rakterer, liknöjd om dialogens hyfsning och
skönhet, bellre nöjande sig med djerfva och
grofva utkast än fulländade kaåabinetts-stycken,
dessutom framför allt eftersträfvande mång-
fald i handling, händelser, sceneri och grote-
ska figurer samt en slafvisk smickrare af den
flygtiga Pariser-publikens alla nycker, utställ-
de Scribe sina målningar, oftast ännu våta ef-
ter arbetet, på sin klara, eburu grofva duk,
till verldens åskådande, och hvar och en för-
tjustes öfver likheten, ty i den lustiga mali-
sen af hans porträtter tyckte man sig alltid
känna igen någon af sina vänner. Sålunda
hade han den förtjensten att på vaudeville-
teatern grunda en ny skola, under det han
på Theatre Frangais i lyckligaste fallet ändå
alltid varit blott och bart en imitatör.
Scribes lustspel -och vaudeviller stå i visst
hänseende på gränsen emellan de dramatiska
proverberna, som intaga en så betydande plats
i nya Franska litteraturen, och den regelmes-
siga komedien, som numera blott i några få
arbeten af klassikernes skola framsläpar ett
slocknande lif. I proverberne framställes en
ensam händelse eller situation utan all intrig,
och den enkla verkligheten behöfver aldrig
uppoffras för den dramatiska effekten; endast
ett par karakterer träffa tillsamman och språ-
ka helt makligt och lugnot i hvardagslifvets o-
generade ton. Behaget af dessa pjeser hvilar
på deras fullkomliga utseende af naturlighet;
deras fel är bristen af ett fortskridande in-.
tresse. Scribe söker i sina arbeten att före-
na proverbernes naturliga ton och deras lät-
tare utveckling af karakterer och seder med
det underhållande intress.t af en invecklad
plan, som han ofta med stor skicklighet för-
står alt anlägga, och upplöser med ett behag
och omvexling af händelser, som förer läsaren
lätt och angenämt till siutet. Han tyckes lik-
som gå den regelmessiga komedien i spåren
och upplocka de blommor, som den försmåd-
de och bortkastade. Men dessa blommor för-
står han så målande och smakfullt samman-
binda, att den krans han flätar åt Vaudevil-
lens sånggudinna, ofta ger henne ett mer re-
tande utseende än henres värdigare syster,
Om man ur denna synpunkt öfverser ked-
jan af Scribes produkter, kan man ej under-
låta att beundra mångfaldigheten och rike-
domen af hans uppfinningsförmåga. Han öfver-
sår med lika lätthet från det sentimentala till I