Ior Ef ladUSKA KRUIDCTCUICUS KldSSslyBöd TYRIIEY bespade vid ett stycke, sådant som Misantropen; Tartuffe bibehöll sig väl ännu någorlunda, men stod en tragedi af Racine på affichen, kunde man vara säker om tomt hus. Tidigt insåg Scribe, att hvarken penningar eller ära voro alt skörda vid att understödja en sjunkande sak; och, oaktadt all vördnad för Moliere, kände han dock ingen kallelse, att blifva martyr för det förflutnas upprätthållande. Han öfverlemnade sig derföre med själ och hjerta åt det närvarande, och höll sig vid publikens smak sådan han fann den. Alltid jagande efter det nya, samvetslös i afseende på den sanna smakens fordringar, allt för otålig för en noggrann utveckling och analys af karakterer, liknöjd om dialogens hyfsning och skönhet, bellre nöjande sig med djerfva och grofva utkast än fulländade kaåabinetts-stycken, dessutom framför allt eftersträfvande mångfald i handling, händelser, sceneri och groteska figurer samt en slafvisk smickrare af den flygtiga Pariser-publikens alla nycker, utställde Scribe sina målningar, oftast ännu våta efter arbetet, på sin klara, eburu grofva duk, till verldens åskådande, och hvar och en förtjustes öfver likheten, ty i den lustiga malisen af hans porträtter tyckte man sig alltid känna igen någon af sina vänner. Sålunda hade han den förtjensten att på vaudevilleteatern grunda en ny skola, under det han på Theatre Frangais i lyckligaste fallet ändå alltid varit blott och bart en imitatör. Scribes lustspel -och vaudeviller stå i visst hänseende på gränsen emellan de dramatiska proverberna, som intaga en så betydande plats i nya Franska litteraturen, och den regelmessiga komedien, som numera blott i några få arbeten af klassikernes skola framsläpar ett slocknande lif. I proverberne framställes en ensam händelse eller situation utan all intrig, och den enkla verkligheten behöfver aldrig uppoffras för den dramatiska effekten; endast ett par karakterer träffa tillsamman och språka helt makligt och lugnot i hvardagslifvets ogenerade ton. Behaget af dessa pjeser hvilar på deras fullkomliga utseende af naturlighet; deras fel är bristen af ett fortskridande in-. tresse. Scribe söker i sina arbeten att förena proverbernes naturliga ton och deras lättare utveckling af karakterer och seder med det underhållande intress.t af en invecklad plan, som han ofta med stor skicklighet förstår alt anlägga, och upplöser med ett behag och omvexling af händelser, som förer läsaren lätt och angenämt till siutet. Han tyckes liksom gå den regelmessiga komedien i spåren och upplocka de blommor, som den försmådde och bortkastade. Men dessa blommor förstår han så målande och smakfullt sammanbinda, att den krans han flätar åt Vaudevillens sånggudinna, ofta ger henne ett mer retande utseende än henres värdigare syster, Om man ur denna synpunkt öfverser kedjan af Scribes produkter, kan man ej underlåta att beundra mångfaldigheten och rikedomen af hans uppfinningsförmåga. Han öfversår med lika lätthet från det sentimentala till I