sen ett anfall på den af Warschauerkorpsen
SeDvt HORST KOMISK, da man erinrar sig, alt
det är fråga om ingenting mer eller :mindre
än en kanonad med löst krut.
—— — — AÅvantgardet under General
Sulima stötte den 19 på Generalen Baron
Creutwz korps. En skarp träffning begynte
och räckte ända till aftonen. Med stor skick-
lighet kämpade man å båda sidor, men A-
vantgardet måste slutligen retirera till Bomi-
lov. Den 18 rekognocerade man hvarandra å
båda sidor; följande dagen drog General Su-
äima sig ytterligare tillbaka, hvarvid hans
arriergarde måste uthärda ctt häftigt anfall
af Creutziska korpsen — — — — Fredågen
den 19 kl. 11 f. m. gjorde Creutziska korp-
försvarade första linien. Generalen Grefve IVitt
skickade denna dag Wearschauerkorpsen be-
tydliga förstärkningar, och tog i-egen person
befälet deröfver. Mellan IWola och Czyste
kämpades. med den största: förbittring, och
först efter otroliga ansträngningar lyckades
det. General Creutz alt med sia öfverlägsna
styrka intaga Czyste och med storm eröfra
Frola! ! :
I öfrigt innehåller denna beskrifning ett
emfatiskt beröm öfver de respektive Gene-
ralerna, hvilka täflade med hvarandra att
hvar och en för sig göra sin ställning så svår
som möjligt, (huruvida det i ett verkligt krig
kan gagna Deras Excellenser att excellera i en
dylik konst, lemna vi derhäns fienden skall åt-
minstone dermed icke finna sig illa belåten),
för att dymedelst få tillfälle att i så mycket
större skala utveckla sina talanger; också ut-
fördes alla attacker och rörelser med exem-
pellös. skicklighet.
deras ypperliga befäl sågo icke heller sin be-
löning uteblifva, ty, såsom berättelsen ytterli-
gare omständligt förmäler, samtlige Genera-
ler och öfverofficerare spisade alltid, efter da-
gens mödor, hos Prinsen af Warschau , som
sjelf besökte bvar efter annan de serskilda
korpserne under striden, utan att likväl för
sin person deltaga i manövren. Det roliga-
ste i hela berättelsen är likväl den, med ägta
Rysk näivete, i samma högtidligt enfaldiga
ton framställde slutförklaringenp att de kring-
liggande byars och köpingars invånare Jledo
härunder icke den ringaste skada till lif el-
ler egendom I!
FRANKRIKE.
En Berlinsk tidning innebåller en uppsats
rörande detta lands ministere, som med afse-
endå på dess egenskap att vara fluten ur Preus-
siska källor icke är utan sin märkvärdighet.
Man måste medgifva att doktrinärerne äro
olycklige! Om Perier hade mouvementspartiet
i Frankrike och Europa emot sig, så uppbars
han dock öfvermåttan i Berlin och Vien, ja
till och med i S:t Petersburg; men dessa olyck-
lige portföljvaktåre, som göra allt hvad de
kanna att vara Heliga Alliansen till lags, få
från sjelfva Berlin, der en af deras vänner,
den bekante Cousin ändå är så väl anskrifven,
följande videtur, om sig: Den nya Franska
ska Krall: den raska handlingen och imsigler-
ne i regerings-mekanismens yttre handhafvan-
des och dessa båda stora. bhufvuddetar skulle
sammanflyta till ett fullständigtrundadt har-
moniskt helt. Så tyckes iddgen från början
hafva varit; men det är fåra värdt att veder-
börande vid uppgörandet af denna plan för
machineriet glömt att taga hjulens inbördes
den klass af de, utaf Napoleon fostrade mili-
lärer, som med trohet och krigiskt nit tjena
den Herre de åt sig utvalt, så länge han för-
för Marmont , under Julidagarne blifvit ställd
i spetsen för de Konglige, så tordei närva-
De tappra krigarnve och
riktion i beräkning.
I öfrigt bör det ej nekas, att Soult hör till
blifver i obestridd besittning af högsta mak-
ten, om hvars ursprung och delegation de
föga bekymra sig. De förjagade Bourbouerne
hafva till sin olycka allt för mycket försum-
mat, att begagna sig af ett så högst använd-
bart verktyg som Soult, Hade han, i stället
rande ögonblick en helt annan sakernas ord-
ning hafva förefunnits i Frankrike än den
nu gällande.
Hvad Broglie och Guizöt beträffar, så är
det med temligt) mycken säkerhet upplyst, att
det under Julidagarna mot Konungadömet
vidtagna steg vida mer påtvangs den än det
utgick från deras fria, öfverlagda vilja, Då
de icke längre kunde förhindra följderna af
det som de sjelfva till stor del föranledt, då
de funno att man gått längre än de, som all-
tid .vilja . stanna på halfva vägen, hafva de
vidtagit den utvägen att i Julirevolutionen ej
se något annat än ett rent,-bokstafligt upp-
repande af Englands statshvälfning 1683.
Förgäfves har man sökt göra Doktrinärerne
uppmärksamma på den ofantliga skillnaden
mellan dessa båda revolutioner; förgäfves vi-
sat dem huru i England en då för tiden
ännu allsvåldig Aristokrati besegrat den le-
gitima Konungen, och just derföre också med
fog alltsedan kunnat förblifva den herrskande
principen, förgäfves ådagalagt att i Frank-
rike det allvaförst varit Demokratien, som be-
segrat, nedgjort; utrotat Åristokratien och se-
dan kullkastat den isolerade thrönen ., ,. Hut
förgäfvess de hafva dragit sig inom sköld-
borgen af denna förmenta likhet, såsom inom
ett Citadell, och utur detsamma vilja de ut-
rycka för att segra eller falla; och att det
senare icke länge uteblifver, derom behöfva
de blott fråga den chorus af alla tidningar, —
med undantag för dem de sjelfve betala — ;
som hvarje dag höjes, dem till varnagel och
skräck.
Detta kan man i sanning kella ett por-
trätt efter natureb. Något törödmjukade och
litet skamflata torde dock Doktrinens män
blifva öfver, att se det tecknadt och kolore-
radt af en Berlinares hand; men hvyarföre har
ock den stora osvitkliga lärdom Fistorien gif-
ver, att all halfbet, allt plockverk i politiken
innebär sin egen fördömelse, varit så alldeles
förlorad för dem? Napoleon yttrade om Bour-
bonerne, att de ingenting : lärt och ingenting
minislerens sammansättning förtjenar i mer än i glömt. Om Doktrinärerne skulle mar kun-
ett afseende den största uPnmärksamhet
Wia
na säga att de olömt mycket och lärt litet.