sen ett anfall på den af Warschauerkorpsen SeDvt HORST KOMISK, da man erinrar sig, alt det är fråga om ingenting mer eller :mindre än en kanonad med löst krut. —— — — AÅvantgardet under General Sulima stötte den 19 på Generalen Baron Creutwz korps. En skarp träffning begynte och räckte ända till aftonen. Med stor skicklighet kämpade man å båda sidor, men Avantgardet måste slutligen retirera till Bomilov. Den 18 rekognocerade man hvarandra å båda sidor; följande dagen drog General Suäima sig ytterligare tillbaka, hvarvid hans arriergarde måste uthärda ctt häftigt anfall af Creutziska korpsen — — — — Fredågen den 19 kl. 11 f. m. gjorde Creutziska korpförsvarade första linien. Generalen Grefve IVitt skickade denna dag Wearschauerkorpsen betydliga förstärkningar, och tog i-egen person befälet deröfver. Mellan IWola och Czyste kämpades. med den största: förbittring, och först efter otroliga ansträngningar lyckades det. General Creutz alt med sia öfverlägsna styrka intaga Czyste och med storm eröfra Frola! ! : I öfrigt innehåller denna beskrifning ett emfatiskt beröm öfver de respektive Generalerna, hvilka täflade med hvarandra att hvar och en för sig göra sin ställning så svår som möjligt, (huruvida det i ett verkligt krig kan gagna Deras Excellenser att excellera i en dylik konst, lemna vi derhäns fienden skall åtminstone dermed icke finna sig illa belåten), för att dymedelst få tillfälle att i så mycket större skala utveckla sina talanger; också utfördes alla attacker och rörelser med exempellös. skicklighet. deras ypperliga befäl sågo icke heller sin belöning uteblifva, ty, såsom berättelsen ytterligare omständligt förmäler, samtlige Generaler och öfverofficerare spisade alltid, efter dagens mödor, hos Prinsen af Warschau , som sjelf besökte bvar efter annan de serskilda korpserne under striden, utan att likväl för sin person deltaga i manövren. Det roligaste i hela berättelsen är likväl den, med ägta Rysk näivete, i samma högtidligt enfaldiga ton framställde slutförklaringenp att de kringliggande byars och köpingars invånare Jledo härunder icke den ringaste skada till lif eller egendom I! FRANKRIKE. En Berlinsk tidning innebåller en uppsats rörande detta lands ministere, som med afseendå på dess egenskap att vara fluten ur Preussiska källor icke är utan sin märkvärdighet. Man måste medgifva att doktrinärerne äro olycklige! Om Perier hade mouvementspartiet i Frankrike och Europa emot sig, så uppbars han dock öfvermåttan i Berlin och Vien, ja till och med i S:t Petersburg; men dessa olycklige portföljvaktåre, som göra allt hvad de kanna att vara Heliga Alliansen till lags, få från sjelfva Berlin, der en af deras vänner, den bekante Cousin ändå är så väl anskrifven, följande videtur, om sig: Den nya Franska ska Krall: den raska handlingen och imsiglerne i regerings-mekanismens yttre handhafvandes och dessa båda stora. bhufvuddetar skulle sammanflyta till ett fullständigtrundadt harmoniskt helt. Så tyckes iddgen från början hafva varit; men det är fåra värdt att vederbörande vid uppgörandet af denna plan för machineriet glömt att taga hjulens inbördes den klass af de, utaf Napoleon fostrade mililärer, som med trohet och krigiskt nit tjena den Herre de åt sig utvalt, så länge han förför Marmont , under Julidagarne blifvit ställd i spetsen för de Konglige, så tordei närvaDe tappra krigarnve och riktion i beräkning. I öfrigt bör det ej nekas, att Soult hör till blifver i obestridd besittning af högsta makten, om hvars ursprung och delegation de föga bekymra sig. De förjagade Bourbouerne hafva till sin olycka allt för mycket försummat, att begagna sig af ett så högst användbart verktyg som Soult, Hade han, i stället rande ögonblick en helt annan sakernas ordning hafva förefunnits i Frankrike än den nu gällande. Hvad Broglie och Guizöt beträffar, så är det med temligt) mycken säkerhet upplyst, att det under Julidagarna mot Konungadömet vidtagna steg vida mer påtvangs den än det utgick från deras fria, öfverlagda vilja, Då de icke längre kunde förhindra följderna af det som de sjelfva till stor del föranledt, då de funno att man gått längre än de, som alltid .vilja . stanna på halfva vägen, hafva de vidtagit den utvägen att i Julirevolutionen ej se något annat än ett rent,-bokstafligt upprepande af Englands statshvälfning 1683. Förgäfves har man sökt göra Doktrinärerne uppmärksamma på den ofantliga skillnaden mellan dessa båda revolutioner; förgäfves visat dem huru i England en då för tiden ännu allsvåldig Aristokrati besegrat den legitima Konungen, och just derföre också med fog alltsedan kunnat förblifva den herrskande principen, förgäfves ådagalagt att i Frankrike det allvaförst varit Demokratien, som besegrat, nedgjort; utrotat Åristokratien och sedan kullkastat den isolerade thrönen ., ,. Hut förgäfvess de hafva dragit sig inom sköldborgen af denna förmenta likhet, såsom inom ett Citadell, och utur detsamma vilja de utrycka för att segra eller falla; och att det senare icke länge uteblifver, derom behöfva de blott fråga den chorus af alla tidningar, — med undantag för dem de sjelfve betala — ; som hvarje dag höjes, dem till varnagel och skräck. Detta kan man i sanning kella ett porträtt efter natureb. Något törödmjukade och litet skamflata torde dock Doktrinens män blifva öfver, att se det tecknadt och koloreradt af en Berlinares hand; men hvyarföre har ock den stora osvitkliga lärdom Fistorien gifver, att all halfbet, allt plockverk i politiken innebär sin egen fördömelse, varit så alldeles förlorad för dem? Napoleon yttrade om Bourbonerne, att de ingenting : lärt och ingenting minislerens sammansättning förtjenar i mer än i glömt. Om Doktrinärerne skulle mar kunett afseende den största uPnmärksamhet Wia na säga att de olömt mycket och lärt litet.