derigevrom epok 1 civilisationens historia; men
då detta dekret derjemte alltigenom andas en
ärlighet, försonlighet och skonsamhet i ut-
trycken, som visar att det märkvärdiga ordet
ej -står-.der blott -såsom en -skylt;4en -hvitme-
nad grift, innantill full med de dödas ben,
en limståvg hvarpå de olycklige, like, foglar-
na under himmelen, utan annat tak än den,
annat fädernesland än den vida rymden, sko-
Ja nedslå till tusental för att sedan med. ett
enda hugg kunna förgöras, — då kan man ej
annat än .välsigna det underverk, mera un-
derbart och :säkert mera :välgörarde än hel-
gonskrinens ifordna dagar, som öppnat ögo-
nen på en ironark, den der, med ett kort o-
frivilligt afbrott; i balftannat decennium drömt
absolutismens och Jesuitismens själsförödande
dröm. . )
Verlden har under de senare åren: ej saknat
amnestidekret. Kejsar Nicolai och Dan Miguel,
Hertiginnan af Parma och Konungen af IVeapel
m fl. hafva tid efter annan utfärdat dylika.
Om ett och annat af dessa verkligen varit
aninesticr och icke snarare parodier devaf,
i afseende på verkställigheten, må lemnas der-
hän; hvad vi veta, är, att de .ädelmodige Eur-
starne deri med skarpa färger och ännu. skav-
pare uttryck skildrat de brottsliges fel, deras
ovärdighet alt erhålla nåd m. m. Detta må
i mångens ögon anses såsom en billig och
strängt rättvis uppmaning till de -benvådade;
att aldrig ett ögonblick glömma det: de äro
förkastade varelser, de der ej borde känna an-
pat än straff och förnedring, och hvilka -en-
dast hafva för sin frälsning att tacka det
Konungsliga bjertats öma och höga känslor.
Så har likväl ej Spaniens Regentiona: sett-sa-
ken. När hon talar om dem, som formligen
afsatte och tillfåegatogo Ferdinand, kallar hon
dem ej ens brottsliga, blott olycklige, och.
med en naivet, hvarpå exempel hittills ej
funnits i något lands stylus curte, yttrar hon
helt: oförställdt att hon mot sin egen önskan,
nödgas utesluta dem från amnestien! Och:det
är i Spaniens Arkiver man måste söka, för
att finna, i ett Kovungsligt påbud, denna öp-
penhjertiga, godsinta förtrolighet, som man
förgäfves skulle efterleta i sjelfva Medborgare-
Konungens - offentliga dokumenter! I sanning
vi lefva i en underlig tid,
Det är dock ej vår sak att falla i entusi-
asm för ett klipgande ord, en fras; det vo-
re ock något enfaldigt i en tid, då det är så
godt om sådana och så ondt om handlingar
som motsvara dem. Vi vilja derföre ingalun-
da påstå, det icke behofvet att smeka opinio-
nen, för alt slå Don Carlos uv brädet, haft
lika mycken, måhända större del i det Span-
ska dekteltet, än det ömsinta hjertat. Att det
hela dock icke är blott fras, visar det
myckna användandet af de under Cortez an-
ställde embetsmännen. Med dem måste nöd-
vändigt en liberalare anda genomtränga hela
administrationen, och får denna en gång, med
Kovglig savktion, såsom nu är fallet, rotfästa
sig hos den kväftfulle, ihärdige, orubblige
S anioren: skall absolutismen der — vederbö-