MR Som förde svärdet kring den halfyva verld; Rhenströmmens son och Nitens ättling blödde, Med Tigrisflodens, på bans.segerfärd: Jag sett Napoleon, hvars-stolta:fanor : Kring jordens rund en flyktig Lycka bar; Väl deras banor voro: Örnars-banor: Men Gusriars ju eh Phoenizsbåna var! Mot ljuset Phoenix på sin vinge stiger: Åt, ljuset Gusrar hade vigt sitt svärd. Jag:sjelf ibland af djep beimdran tiger, Då fram jag kallas af en Efterverld, Hans .skönsta bragder att för den förtälja; Döt är som vilte mhn i etlernssål Bland. alkvestjernor sig de sköastå välja — Man ser ej alla, vet ej deras tal. 1 Riddarns sal, i fattigdomens hydda, Hans blick sig trängde, drog Föirtjensten fram: Hvar Redligs nama han visste att beskydda; Men hvarje bofs bränrivärkte han med skam: Och derför sade: man, i Gusrafs tider: . Långt bättre bli än födas adelsman 7); Ty öfverallt, i fredens värf, i strider, Han fanns; han såg, betönle — hjertan vann? a (En herlig tid, då våra fäder lade På fosterlandets helga ältar ned Alt Skönt, allt Dyibart, Te på jorden: hade; Hvi arfgick ej till barnen denna -sed? Hvi arfgick till oss ej den fromma lydnad För Gud och lagar — Rikets bästa värn — Den tro, det happ; som utgjort fädrens prydi SR nad, Som signar odlarns, stärker krigarns jern?) Och klang hans tal för Dygden och det Sanna För Tron, för folket och hans fosterland, Sågs kraft och allvar stråla från haåns -paniia, Och himlen log ur ögats klara brand; Det kalla hjertat för hans värnia smälte; Sef Modet, väcktes det i hvarje bröst: . Hvar Djerf blef. halfgud , ocb hvar Feg enbjelte Bland Sveas män vid GustAr AbDvoLrrpas röst. Men denna röst, som kunde bjeltar bilda, Vid Davidsharpan sjungit mången sång; Hans köga själ, den oskuldsfulla, milda, Till himlens rymd ;,-den blåa, mången: gång Ur ensligheten på sin vinge fördes; Ja ock, vid vapnens dåfva brak och ljud, För:härn i spetsen, Konungsstämman hördes: Omd är med oss, och vi, mit folk, med Gud t) Jag Nordens kraft, och Söderns riddar-anda Eoe Guwstrar Avongn, skönt förente, sett; Jag Österns snille, Vesterns eld sig blanda Hos honom såg, som guld med guld, till ett: Setlt honom älska, älskas ömt tillbaka I Birgers stad, vid Mälarns gröna strand; Scott honom likväl Konungsligt förss aka Sitt hjertas val för pligten mot sitt land. Från land till land jag sett den Störe ila — En seger2kedja var hans: hjeltesfärd — SÄ fo Den store Oxenstjernas egna ard: NMolius öst elavam fick quam nasel ; 4) Gott ist mit ons, und wir mit Gott: den EE onmnnmagslaa IKaltane eemna ord uti den sång, som