REVY AF TIDNINGARNA. Gårdagens morgontidningar i hufvudstaden firade, hvar på sitt vis, dagens stora högtid. Stockholms Dagblad inn: höll någrå rätt läsbara werser, hvilkas tendens till större delen gick ut på, att Gustaf IE Adolf icke gynnade de privilegierade klasserna: en liten licentia poetiea för bladets. publik. — Post och Inrihes tidningen meddelade en ganska intressant skildrivg af bans karakter, och några hulfvuddrag af hans bistor:a. Artikeln är undertecknad E. och stilen deri, som närmar sig till äreminnets, förråder att artikeln häri ö? från en Lediunot af bladets illustra redaktion: Svenska Akademien. Mas underättas der bland annat, att den store Konungen kuande ztala färdigt Latin, Tyska, floländska, Fransyska och Italienska; samt förstod En-gelska, Skottska, Franska; jemte något Polska och Ryska, Dagligt Allehanda lemnar äfven en teckning af bjelten, bvarur vi låna töljavde pe: riod; Gustaf Adolfs första stora egenskap var den, att han icke tålte att blifva smickrad celler. upphöjd till skyarna, Han, som räddat Tyskland undan en kolossalt, på våld och mörker stöld makts sttäfvande efter öfvervälde, han blef ängstig , då tran, vid sitt intåg Fk Naumburg, såg det tacksamma folket drifva sina glädjeyttringar längre, äv ban sjelf ansåg skäligt. flan drefs af en inre nödvändighet, al ett heligt nit, att strida för frihet och menpistoräll; han ansåg sig blott sås m ett verktyg och tillskref icke sig äran. . Denna enkla anspråkslöshet, detta glömmande af det egna l I jaget, detta refererande af allt till saken, hade han gemensamt med hvarje verkligt stor man. Hans mod var icke öfvexmod, utan ev oemotståndlig kärsla afi ödvändigheten att våga allt för det rätta och sanna. Det sträckte sg icke blott till slagfältet — detta är, den vanligaste och Jä tast förvärfvade sorten af mod —; det följde honom öfverallt, i rådslag, i planer. Han fruktade icke förräderi eller list; ty han visste, att denna fega fruktan. deuna skuggrädsla för a!lt, som man ieke. sjelf tillställt eller icke straxt kan förklara, icke blott gör oss löjliga, utan äfven förlamar sjä!ens spänstighet och bortslöddrar en dyrbar och för annat nödig tid och vecksambet, Hvarje verkligen stor man är till eh viss grad fatalist; och detta stålätter mot en småaktiv fruktan, Gu-taf Adolls öppna väsende, bäans förtroende till menniskor, hans tro på dv2d oeh ära hos andra, emedan han sjelf egde dem, bans tarfliga och glida ytue, hans oskrymtade religion voro hans säkraste vakt; ban körde icke tro andia om hatitlsin person, ty ban hatade ingens persons ban misstänkte icke egennytta hos andra, emedan ban kande sig sje if upphöjd öfver egennytta. När Han samräddes med sitt folk, kunde alla i hans rena anlete och hans osninkade, enkla tal läsa denna afsigternas renhet , deöna upphöjdbet öfver skryt eller bakslughet, s SOM Ber RS AE I AA Cr os satsa bk adda LÄ Nol