REVY AF TIDNINGARNA.
Gårdagens morgontidningar i hufvudstaden
firade, hvar på sitt vis, dagens stora högtid.
Stockholms Dagblad inn: höll någrå rätt läs-
bara werser, hvilkas tendens till större delen
gick ut på, att Gustaf IE Adolf icke gynnade
de privilegierade klasserna: en liten licentia
poetiea för bladets. publik. — Post och Inri-
hes tidningen meddelade en ganska intressant
skildrivg af bans karakter, och några hulf-
vuddrag af hans bistor:a. Artikeln är under-
tecknad E. och stilen deri, som närmar sig
till äreminnets, förråder att artikeln häri ö?
från en Lediunot af bladets illustra redak-
tion: Svenska Akademien. Mas underättas
der bland annat, att den store Konungen kuan-
de ztala färdigt Latin, Tyska, floländska,
Fransyska och Italienska; samt förstod En--
gelska, Skottska, Franska; jemte något Pol-
ska och Ryska,
Dagligt Allehanda lemnar äfven en teck-
ning af bjelten, bvarur vi låna töljavde pe:
riod;
Gustaf Adolfs första stora egenskap var den,
att han icke tålte att blifva smickrad celler.
upphöjd till skyarna, Han, som räddat Tysk-
land undan en kolossalt, på våld och mörker
stöld makts sttäfvande efter öfvervälde, han
blef ängstig , då tran, vid sitt intåg Fk Naum-
burg, såg det tacksamma folket drifva sina
glädjeyttringar längre, äv ban sjelf ansåg skä-
ligt. flan drefs af en inre nödvändighet, al
ett heligt nit, att strida för frihet och men-
pistoräll; han ansåg sig blott sås m ett verk-
tyg och tillskref icke sig äran. . Denna enkla
anspråkslöshet, detta glömmande af det egna
l
I
jaget, detta refererande af allt till saken,
hade han gemensamt med hvarje verkligt stor
man. Hans mod var icke öfvexmod, utan ev
oemotståndlig kärsla afi ödvändigheten att vå-
ga allt för det rätta och sanna. Det sträckte
sg icke blott till slagfältet — detta är, den
vanligaste och Jä tast förvärfvade sorten af
mod —; det följde honom öfverallt, i råd-
slag, i planer. Han fruktade icke förräderi
eller list; ty han visste, att denna fega fruk-
tan. deuna skuggrädsla för a!lt, som man ie-
ke. sjelf tillställt eller icke straxt kan förkla-
ra, icke blott gör oss löjliga, utan äfven för-
lamar sjä!ens spänstighet och bortslöddrar en
dyrbar och för annat nödig tid och vecksam-
bet, Hvarje verkligen stor man är till eh viss
grad fatalist; och detta stålätter mot en små-
aktiv fruktan, Gu-taf Adolls öppna väsende,
bäans förtroende till menniskor, hans tro på
dv2d oeh ära hos andra, emedan han sjelf
egde dem, bans tarfliga och glida ytue, hans
oskrymtade religion voro hans säkraste vakt;
ban körde icke tro andia om hatitlsin per-
son, ty ban hatade ingens persons ban miss-
tänkte icke egennytta hos andra, emedan ban
kande sig sje if upphöjd öfver egennytta. När
Han samräddes med sitt folk, kunde alla i
hans rena anlete och hans osninkade, enkla
tal läsa denna afsigternas renhet , deöna upp-
höjdbet öfver skryt eller bakslughet, s SOM Ber
RS AE I AA Cr os satsa bk adda LÄ Nol