öfriga Sverige, åtminstone från sjösidan, hade
förskansat sig emot detta ställe, likasom emot
ett f ömmande land. Hvad Minerva finner s
besyanerligt i denna helt enkla af sund-
hespolisen vidtagoa åtgärd, är svårt att be-
ggsripa, ty det hade dockvarit nog mycket
fordradt, attt. ex. Norge, i bändelse sjukdo-
men först hade utbrustit i Sverige, endast för
det rikena äro förenade, skulle hafva lemnat
sina gränsor: eller kuster alldeles obevakade.
Med någon sannolik slutsats om Minervas åsig-
ter under förutsättning af sålunda förändrade
förhålländen, tror man sig kunna påstå, aut
hon had? funnit det högst klandervärdt, om
Norge i dylikt fall hade förskansat sig emot
brödrariket Sverige, och äfven häraf hämtat.
anledningstiH jemmer och klagan.
Att föreningen, . sådan, som den nu är, ko-
star iden: eljest så tappra Minerva tårar, kun-
de, .med kännedom om: den karakter och grund-
ton, som.råder i nämnde blad, vara Norrmän-
ven -fullkombgt likgiltigt, om det vore; lika
kändt. der, -som här, huru litet gensvar dessa
äga uti den stora mängdens af. Svenska folket
tänkesätt, Men då. detta icke kan.med .säker-
het påräknas, har Författaren, till denna ar?
tikel ansett sig. skyldig att icke med tystnad
förbigå det ytterst. opassande. af; Minervas. ar-
tikel i allmänhet och af Hennes bedröfliga
jämrande öfver: föreningen i synnerhet, utan
att evinra det upprepade utfall af, enahanda
tendens, hvarken kunna syfta eller leda till
något godt; utan endast åstadkomma vepres-
salier, som, om-.de::än icke, hyilket man. vågar
hoppas, skulle. äga lika mycket. galla, som Mi-
ne; vas giftiga framställning, dock. ovilkorligen
framalstra en GCholera, mera svådlig kanhända
för båda brödrafolken , än den som nu utbru-
stit, Stockholm d. 3 Nov, 1832.
En Norrman,
Vän af Föreningen, vän af Sverige,
vän af lag -och god: ordning.:;
NOR YR TES ES I TOT FATTA