mit, enhannerligen för att befrämja sjukdomåns spridande till Sverge , och att föreningen med Norge, säga hvad man vill, är cen förening att gräta at. Ehuru Svenska Minerva redan förut på en tid framträdt med sin karakter uti full dager, fördrades det likväl denna stiof för att fullanda den. Vi tvifla , till den Svenska tryckpressens heder, att den ifrån urminnes tde: kan uppvisa någontUung så infernaliskt som den beskyl!n nz Minerva bar handlöst uthastar emot den Norrska administrationen, eller så skamlöst som de krokodilstårar hon utgjuter öfver en förening, hvilken med det närmastr och beligaste band sammavknyter de båd: brödrafolken. En Insändare af Norvska nationen , hvilken är ganska nära bekant med de Norrska auto riteternas åtgärder, har anmodat oss att offentliggöra ett svar på Mineivas ofvannämnde artikel; och vi efterkkomma med pöje denna begäran, under förklarande, att vi fullkomligt dela de deruti uttalade tänkesätt: Afllictio non addenda afflictis. Tidningen Svenska Minerva förd. 30 sistledne Oktober innehåller en atikel, hvars syftemål tycks vara, att begagna den inträffade olyckan af Cholerans spridande till Norrige, för att kasta en skugga på Norriges administration och på de former, som befästa och upprätthålla föreningen. . Då sämma artikel tillika äv uppfylld af betydliga misstag och vrängda framställningar, finner man sig i dubbelt hänseende uppmanad ätt besvara den. Om Minerva verkeligen allt för väl vetatt sjukdomen införts genom smitta, Hill följe af efterlåtenhet i bevakning, är det icke för mycket fordradt, och Norrska autoriteterna ägs skäl begära det. att Minerva styrker denna beskyllning genoie bestämda facta; — hvilket så mycket mera blir af nöden, som de genast vid första yppade sjukdomsfall i Drammen anställda undersökningar aldeles icke fört till något dvlikt resultat. Det rälta och sanna förhållandet är följan: de: Den 16 sistl. September insjuknade en lots med betänkliga symptomer, sedan han hadr lotsat ett Fartyg från Dråämmen till Svelvigen, således ur bamnen. — Detta fartyg hade förut undergålt vederbörlig Karantän och sedermera lossat sin Last å förstnämnde ställe, utan att det, hvarken under hela denna tiden, eller ef:eråt haft sjukdom om bord. — Lotsen förklarade till sista stund, att han, under denna resa, icke varit om bord på något annat fartyg. Denna undersökning, jemte flera andra, som genast ägde rum, dels för att gifva en ledning öfver sjukdomens verkliga beskaffenhet, dels i anledning af ett rykte om ett lurendrejeri af några bomullsvaror och dels i anledning deraf, alt något bränvin nyss hade blifvit försäldt i Drammen, hvars beståndsdelar man ett ögonblick ansåg kunna hafva varit en möjlig orsak till sjukdomen, — visa tillfyllest att vederbörände autoriteter gjort sig all möda för