vighet till ljus och utbildaing. Men man må
grunda deias, likasom alla andra samhållsklas-
sers bildning på sann och lefvande kristendom,
och man kan vara öfvertygad, att i sådant
fall deras ivhemtade kuvskaper i andra äm-
nen ingalunda skola lära dem uppror, lättja
och osedlighet, som man vidunderligt nog sy--
nes frukta, utan tvertom bilda mot nämnde
laster ett icke föraktligt skyddsmedel.
Förf. slutar detta kapitel med följande an-
märkning: Med någon kännedom af mnärva-
rande förhållanden, ser man tydligt, att uti
vårt kära fädernesland finnes uti allmänna o-
pinionen ännu qvar en fraction som, utan att
hafva lärt något af Franska revolutionens rö-
da bok, uti uppfostring, liksom annan väg,
hyllar den så kallade gamla Fransyska libera-
lismen och de materialistiska åsigter, hvarpå
den hvilar. Dessa igenkännas lätt på det ut-
tryck af likgiltighet, att ej säga förakt, som
de visa, då det är fråga om undervisning: uti
kristendom, eller. uti något af de ämnen, som
h fva afseende på menskans inre andliga hf;
likasom å andra sidan på den iiflighet, hvar-
med de uppfatta frågan, om det gäller någon
genväg uti bibringandet af aritmetik, kemi,
historia, matematik, skrifkonst och dylikt.
Dessa herrar betrakta staten endast som ett
bolag af handlande och vandlande menniskor,
och uppfostran som inhämtandet af de kun-
skaper och färdigheter, hvilka äro nödiga för
att biifva en skicklig handtverkare, fabrikör,
grosshandlare, lag- eller räken-karl, o. s. V.
Den humanistiska bildningen deremot anse de
som ett tidsödande öfverflöd; religionen endast
som en högre : polis-ordning sammansatt för
den råare massans tyglande; en upplyst men-
niska, tro de, behöfver ej något annat än en
enkel och sund moral? 0, s. v.
(Forts. e. a. 8.)