vighet till ljus och utbildaing. Men man må grunda deias, likasom alla andra samhållsklassers bildning på sann och lefvande kristendom, och man kan vara öfvertygad, att i sådant fall deras ivhemtade kuvskaper i andra ämnen ingalunda skola lära dem uppror, lättja och osedlighet, som man vidunderligt nog sy-nes frukta, utan tvertom bilda mot nämnde laster ett icke föraktligt skyddsmedel. Förf. slutar detta kapitel med följande anmärkning: Med någon kännedom af mnärvarande förhållanden, ser man tydligt, att uti vårt kära fädernesland finnes uti allmänna opinionen ännu qvar en fraction som, utan att hafva lärt något af Franska revolutionens röda bok, uti uppfostring, liksom annan väg, hyllar den så kallade gamla Fransyska liberalismen och de materialistiska åsigter, hvarpå den hvilar. Dessa igenkännas lätt på det uttryck af likgiltighet, att ej säga förakt, som de visa, då det är fråga om undervisning: uti kristendom, eller. uti något af de ämnen, som h fva afseende på menskans inre andliga hf; likasom å andra sidan på den iiflighet, hvarmed de uppfatta frågan, om det gäller någon genväg uti bibringandet af aritmetik, kemi, historia, matematik, skrifkonst och dylikt. Dessa herrar betrakta staten endast som ett bolag af handlande och vandlande menniskor, och uppfostran som inhämtandet af de kunskaper och färdigheter, hvilka äro nödiga för att biifva en skicklig handtverkare, fabrikör, grosshandlare, lageller räken-karl, o. s. V. Den humanistiska bildningen deremot anse de som ett tidsödande öfverflöd; religionen endast som en högre : polis-ordning sammansatt för den råare massans tyglande; en upplyst menniska, tro de, behöfver ej något annat än en enkel och sund moral? 0, s. v. (Forts. e. a. 8.)