Alla de, som ännu hålla ut medatt genom-
läsa Nya Argns, lära Iingt för detta hafva
anmärkt, att detta mångögda monstrium icke
kan företaga någonting utan att tänka på Af--
tonbladet, Någia af de bundrade ögonen ä!o
altid fästade på oss, och wvij frukta storli-
gen, att han snart blir vindögd på dem a !e-
sammans af bira afundsjuka. Men hvad iår
Aftonbladet tör att publiken öfvergifvit Argus?
I sitt sista nummer har han, under några
reflexioner angående cordningarne i Göthebo:g
vit illuminatioren derstades, sökt ivbilla sina
Läsare, hos hvilka han tärer förutsätta ett
alltför dåligt minve, att vi sistlidet år skulle
hafva tagit något slags parti af de oordnivgar,
som då egde rum i hufvudstaden emotett.par
exekulionsbetjenter och den tillkallade vakten,
Verkliga förbållandet var, att vi tillkännagåf-
vo vår afsky för alla dylika ovåsenden; och
vi känna icke något ord som uttrycker en -tarka-
re grad af ovilja Men vi tilläto os derjemte
ett oskyldigt gyckel med Nya Argus, för det
han önskade gilva en politisk färg: åt några
handtveikspojkars eller bodbetjenters slags-
mål, hbvilket ban satte i jemförelse med de
Parisiska upploppen, och gerna ville komma
allmänheten att anse såsom ett muvements-parti,
ja snart sagdt för början till en social- om-
störtning, eller någon dylik skväckbild, som
nu jett par års tid spölat i hjernan på vår
soeius. Vi kunna ingalunda ångra dette.
Den tiden är numera förbi, då hela verlden
var mörkrädd, och hvem skrattar då icke
åt den som ser spöken midt på ljusa dagen?
Argus kan dessutom vara förvissad, alt: vi
aldrig göra honom. någon orättvisa, Vi ha
mer än en gång gjort allmänheten uppmärk-
sam på, när han åter visat en skytt till
återvändande i den bättre riktning, som for-
dom utmärkte Habs blad och gaf det förtro-
ende hos allmänheten. Ifrån samma ögonblick
ban vill göra alfvar häraf och sluta med si-
na sofistiska krumsprårg 1 alla möjliga di:ek-
toner, skall ban i oss kunva på äkna en sä-
ker bundsförvandt. Men så länge han
fortfar med sitt hycklande charlataneri,
och förblifver på den låga punkt, dit han uv
mera syvpes hafva nedsjunkit samt utan annan
skillnad än något mera förställning spe-
Jar Granskarens fordna roll, att endast smä-
da och nedsätta all oprosition emot makten,
den må uppenbara sig inom publicitetens el-
ler representationens område, så skola vi anse
för en pligt att efter framl. Prof, Aurivillii
recept, i dess ästetiska cellegium, på sättet att
om vända varrar, efter vår förmåga tukta hans
inbilskhet, och dymedelst åtminstone försöka,
om han är aldeles ohje!pelig.
mr Ar LI: TILA Åkadoms ISA DNrävla
I ——LA