1u:G: allmänheten öfverhölja honom med den vyaröra, som åtföljer en obevisad anklagelse. Och den som kände sig, i ett ögonblick af passion, fiestad att nedsmutsa n persop, som på ett eller annat sätt stått honom i vägen, afbölls ofta derifrån blott genom förbindelsen att aflemna. ep rnamnsedel. Men nu är det i hvars och ens mact, att i dagbladen införa hvilken dikt jörande andra personer som. heldst, eller åt deras handlingar gifva hvilken färg som hbeldst, utan att författaren någonsin blir känd för den handling, som ban, blyges att erkänna; och han kan, i fall det ena eller andra dagbladet ej emottager en sådan uppsats, sända den från redaktion till redaktion, till dess han finner någon, som, lik Lazzaronerne i Neapel, lånar sig till vexktyg fär den enskilta men feghjertade bämden. Hvad verkan detta måste i längden hafva på Dagbladens anda är lält att förutse. Om än en eller annan redaktion afhåller sig ifrån att i sitt :blad upptaga dagens :sqvaller, så gifves det andra, som företrädesvis underhålla nyhetsbegäret, och gifva näring åt de passioner, som så lätt insmyga sig bland ett folk, der de, hvilka föra upplysningens talan, göra allt för att uppfläckta de gnistor, som ligga dolda i hvarje menskligt bjerta, Det förhålfer sig härmed som med redlig handel i ett land med felaktiga tullförfattningar. Lurendrejaren begagnar sig och drager vinsten deraf, till dess hvarje ärlig köpman, för att lefva, nödsakas Iwendreja likaså väl som alla de öfriga. Man föruvdrar sig i allmänhet, att endast några få utmärkta personer i Sverige sätta sig i spetsen för Dagbladsredaktioner, då likväl sådare män som Brougham, Lord -Cavzler af England, och Chateaubriand, Minister och Pair af Frankrike, båda snillen af första ordningen, icke tvekat att göra det. — Men bör man väl förundra sig deröfver, sedan Lagen sjelf åsyftar att göra Dagpladsredaktiorerne till eländiga sqvaler-coterier, i stället för att upphöja dem till hvad de borde vara, det ledande organet för den allmänna opinionen öfver allmänna föremål, försvararre af en he stämd och genomförd åsigt, samt målsmän för statens stora intressen, Man förunodrar sig vidare öfver karakteren, eller rättare karakterslösbeten, af våra Riksdagar. Bör man väl göra det, när man känner hvartill vår publicistiska litteratur små-: ningom tvingas att sänka sige? När hela landet allt mer och mer värmar sig ett verkligt Kråkvinkel, när en småstadston bemäktigar sig allt mer och mer den periodiska pressen, hvad intresse, och bvad upplysning skall man vänta sig af representanter, som mellan Riksdagarne bämta sitt intresse, sin upplysning och sin riktning af de karakterslösa dagblad, som öfverströmma landet. (Forts e. a. g). odd