Eiter genna berättelse och da Advokatri-
skalen Pfeffer förklarat sig för närvarande ej
hafva något att andraga, begärde Baron von
Vegesack , att till Protocollet få uppgifva ev
besynnerlig hävdelse, som skall bafva timat
uoder hans sednaste vistande i Berlin: Den
bestod dervuti, att då ban några. dagar vistats
i Berlin, skall tilldragit sig, att, omkring kl.
10 en förmiddag, i trapporna af det hus, han
b. bodde, mötte honom en bättre klädd karl
af narare 30 än 40 års ålder, med ljust hår
och brun frack, och hvilken på Svenska språ-
ket, men brytande å en dialekt, närmare lik-
nande Engel:ka, erbjöd sig vara Baronen följ-
aktig i bodarna. Baronen hade då med höf-
Jighet svarat den okände personen, att han ei
behöfde honom, Lhvarpå rmanven bortgick;
men kl. half till I middagstiden fann Ba:o-
pen, vid hemkomst: n, samma person stående
med handen å skiifbordet uti Baronens rum
dertill dörren varit tillsluten, men ej med
dubbla låset igenläst, bv.Iket Baronen vid ut-
gåtndet skall förglömt. Sedan Baronen till-
kännagifvit sin förundran att finna den okän-
de inne i sitt rum, hade mannen yttrat, att
ban nyss inkommit och trodde Baronen vara
hemma. Baronen förktarade då, att han vil-
le vara ensam, samt tillsade den okände at!
aflägsna sig, med tillfrågan på Tyska språket,
hvilken han vore, deruppå han i början ej
ville bestämdt svara, men uppgaf slutligen,
at hans pamn vore Landström, Lundström
eller Landgren (hvilketdera kunde Baronen ej
fatta för hans orediga uttal), och att han
förut varit Köpman i Sverige, samt derefter
6 år vistats i Berlin, hvilket Baronen ansåg
ganska osannolikt, i anseende dertill, att mannen
så lila talade Tyska språket; jemväl erbjöd han
sg att följa Baronen till Leipzig, i händelse
han reste dit, och villei sådant falk anskafta
så kallad retourvagn. Då till detta anbud Ba-
ronen svarat, atf han ej ärnade resa åt Leip-
zig och ej behöfde manvens sällskap, samt yt.
teriigare UGlisagt honom att lemna ,ummet, bade
han allagsnat sig. Derefter, sedan om morgonen
påföljunde dågen Ba onen utgått, under det up-
passerskan städat hans rum, och åter begifvit sig
hem för att klada sig, hade han uti Corridoren
till rummet, dertill dörren stått öppen och uti
bwvilket daminet ännu icke efter städningen
Jagt sia, å nyo mött samma person, som, då
3aronen ej låtsat se honom, gått fram emot
Baronen och frågat honom, om han sett Ti-
voli och de flera vackra ställen omkring Ber-
lin, dit mannen ville vara Baronen följaktig;
och ehmu Baronen förklarade, att hav kände
Berlin lika så väl som Stockholm, hade
dock manner vart mycket enträgen och
etourdie, samt crbjudit sig anskaffa Droscha
för en sådan färd. Baronen inträdde nn
i sitt rum och undanbad sig en gång
för alla vidare besök af mannen som då bort-
gick, Sedermera, efter en stunds förlopp, då
Baronen utgått, förmärkte han samma person
gå hredvid sig på trottoiren, utan att yttra
något, förrän vid ankomsten till en grann
boutik i hörnet af en tvä gata, der han sökte
förmå Barnen att ins nämnde hot ach kön