När han sitt Bungarike såg)
Så skönt vid aftonsolen?
Men hvad som rörde hjertat mest
Det var den lilla lundens prest
Jag såg på qvisten gunga:
Hur skön bans drägt, hur ljuf bans drill!
Då är det värdt att vara till,
När man så väl kan sjunga.
Ack! hade jag i lika mått
Den Nilla Sångarns gåfyva fått
Att ljufva toner dela!
Visst blefvc då mitt-sälla val
Alt sälla mig i grönan sal
Hvar sommarqväll och spela.
Och hade jag hans vingar med,
Jag flöge öfver höga träd
Högt upp till stjerneringen;
Och när min mor bekymmer bär
Och undrar hvar dess gossc är,
Mig sänkte ner på vingen.
Hedborn,