Fn fattig vandrande skådespelare i Bristol, gom sjorl sig skyldig tlll tjufskytte, ställdes till rätta för alt förhöras. Domaren frågade honom med hvad väll han dödat en hare. Delinqventen deklamerade då, med teatralisk hållning och en tragedi-hjeltes he1a bombastiska mimik!, följande parodi öfver Bruti tal till Romarne, då han rättfärdigade sig för Cesars mord: J domare och åhörare: försemmen bvad jag andrager till mitt försvar och afbören mig med tystnad, på det J rätt må kunna uppfatta hvad jag säger eder. Tron mig på min ära, och bafven aktnint för min ära, för alt sätta tro tili mina-ord. Tadlen mig i eder vishet, men skärpen er omdömesförmåga, på det J bättre mågen kunna döma mig. Om ibland eder någon ömsint hare befunne sig, så skulle jag säga honom, att cn skådespelares vänskap för harar är icke mindre liflig än bans. Om nu denne vän skulle fråga mig, huru denne skådespelare så hunde missbandla en hare, så skulle jag svara honom, att min tillgifvenhet är icke mindre brinnande, men att jag ännun mer älskar en bit mat. Haden J hellro sett, att detta kreatur fått lefva, och jag skulle dött af bunger, i stället att baren nu dog, och jag icfver. och mår väl? Det är sant, haren var vacker: jag beklagar honom; ban var fet; jag värderar honom; men ban var ock ätbar, derföre dödade jag honom. Vi begråta derföre hans skönhet; fröjda oss öfver kans goda hull, låta hans vighet rättvisa vederfaras och döda bonuom för hans goda smak. Finnes väl kör någon så grym domare, atl han skulle önska ca wcenniska och like hungersdöden? Om här vore Bågon, som toge den dödades parti; är han väl också en sådan narr, alt han försmår ett godt etycke stch? Om här vore någon, som ville uppträda till dem mördades försvar och bämnande; är ban väl ock en sådan kostföraktare, att han skjuter från sig en god middag? Om här vore någon, som ville tala för den åt underjordens skuggor offrade — — — — Alla skrattade och skådespelaren frikändes.