AV Ta Ste KAD CHUASNSL Sulalld, cl DIinalra: DIiOtt
Belerns blomma är den. ömtåligaste af alla,
Des-är som menniskolifvet, hvilket en. gång
beröfvadt, ej mer kan återgifvas af lagen,
Det är således vida. vigtigave alt: förekomma
brott: emot tryckfrihetslagen än att straffå
dem... Dessutom: finnes det ingen lag lättare
att illudera, och strafflöst öfvertiäda än en
tryckfriletslag. Det är notoriskt att man kan
beröfva hvilken imenniska som helht hela sitt
medborgerliga. namn och rykte, utan att den-
ne skall på minsta sätt kunna anropa lagen
till sitt försvar, e!ler åtininstone till skända-
rens: bestraffving. Tryckfrihetslagen är egent-
ligen icke något annat än en anvisning, hurn
man på: fullkomligen lagligt. sätt kan. bryta
emot ligen
Supponera. således nu, att ett sådant till-
stånd. inträffar inom samhället, att ej Blott
smädelsen är skyddad eenom Ingar ; SOM. tN-
däst varna för oförsigtrighet, men tillika upp-
muvotrad, ej blett genom den allmänna. oron
efter nyheter, men äfven genom detta: begär
efter alt böra andras fel, genom; uenna, afund
emot andras ;förtjenster etter lycka, genom
devna. last att. vinna en lätt och säker hämd :
hvilka alltid måste vpikomma och herrska i
en egoistisk tid; hvad ar följ len? LTiknöjdbet
för allmänna omdömet, Hed rskänslans nöd-
vändiga undergång. Hvar och en skall åtnö-
ja sig. med den materiella. njutningen, och
lemna sitt namn till pris åt vindarne, eme-
dan han ej kan hjelpa det . I stallet för att
eftersträfva ett godt namn, och sina medbor-
gares aåtning, skall man trampa på deras om-
döme, och bjuda i sin vanmagt trots åt klan-
dret. Den till laglig upphöjda smädelsen skall
vinna sin afsigt, och göra medborgarne: lika
så nedriga, och lika så förtjenstlösa, som den
målar dem.
Mn det förderfligaste i detta förhållan-
de är, att det synnerhet förstör kärnan af
natiooen, eller medelklassen, undev det att
det- högre ståndet längre kån emntstå dess smitta,
De offentliga personerne hafva en appell till
efterverlden och historien, som de mera
ohbemärkte medborgarne icke hafva. De för-
ras hanvdlivgar blifva förr eller senare offentli-
ga, komma förr eller sednare i sitt rätta ljus,
De- kanna således innesluta sig ej blott i sitt
eget värde, men äfven i öfvertygelsen, att
man en gång skall göra dem rättvisa. Ja de
blifva så mycket större, ju mera de varit
misskände, och det är en förtjenst mer för
dem att smädas och beljugas. Det är denna
tvivinf, som uttalar sig devuti att Columbus
och Gyllevhjelm togo sina kedjor med sig i
de:as graf. Vår scna:e tid har inga bojor att.
skänka åt sina odödliga män, men de bafva
d t som svarar desremot: smädelsen och lögnen,
För den serkliga storheten är klandret en o-
betydlighet, e medan dess domstol är efierverl-
den icke sänstiden Det var ifråa den sena-
res dom, som Gref Platen appellerade. En
gåna efter 30 riter 50 eller 100 åt, när hans
klandrare längesedan äro glömde, dömmrss ban
el en SN ån domstol, som ej låter Des
ia af de iwmnensklioa nassionernes falska euld.