Men de förnäme och offentlige personerne i
staten hafva dvssutom emot smädelsen ett för-
svar i sjelfva siv magt, Älven,om de ejför-
tjena sins upphöjda plats, kunna de ej blott
förakta men. förekomma till. och. med det
rättvisa. klandret. Det finnes intet: samhälle,
der ej de förnämas gunst och ogunst bestäm-
mer:enskiltas lycka, eller der des förnämas
tycka bestämmes af. de spridda enskiltes gunst.
De hafva ej folket att tacka för deras ställning,
och derföre kunnva de — åtminstone. i det
längsta— triumfera- öfver det sanna: eller: fal-
ska klandret; Klaudret eller smädelseo är för
dem ej annat än. myggornes svärmande i
solglansen af deras lycka. Det kan vara en.
obebaglighet, ett mygasting lör dem, men de
hafva en e,sättning derföre i smickret och
magten:
Stmädelsen och: klandret kan således aldrig
hyvarken. demoralisera eller. djupt såra, eller
det m nsta. förryecka ur deras bana de män,
hvilka hafva ex uphöjdare plats istaten. Man
ser det tydligen t England: Tryckfriheten kan
der, äfven i sina: vildaste missbruk, endast
tj.na att uplysa dem om sin verkliga ställning,
och befästa dem deruli.
Men sådant är ej förhållandet med: medel-
klassen. Det är på denna klass, isynnerhet i
eit litet land, som tryckfrihetens missbruk en-
dast kunna verka demorslserande och för-
störande, och det är de lägre enskiltas heder,
som der i synnerhet bör skyddas, af. samma
skäl, som man bedömmer hårdare våld emot
en. värvlös, än emset den, som kan försvara
sig, och straffar bårdare ett rån än en stölds
Det är:anfallet emot de lägre enskiltag heder
om. endast ger sår, för hvilk as gift intet lä-
kemedel lines, och emot hvilka de. ej kunna
bh vara sig, huru långt de än drag ga sig i skug-
gan, De hafva ej annat vapen att slutligen
tillgripa deremot än trotsandet; föraktet för
allmänhetens. omdöme, d. v. s. dödandet af!
bederskänslan, eller af roten till alla medbor-
gerliga dygder, hvaraf följer egoismens öfver-
vigt, och de materiella fördetarnes upstattning
öfver allt. annat.
Vi vilje ej undersöka om änvu i vårt k. fä-
dernesland man sett symptomer af en sådan
tryckfrihetens riktning, om man i ett och an-
nat af våra dagblad med förkärlek ser, upta-
gas dagens sqvaller, och insände artiklar om
enskilta personers förhållanden, eller ser något
ibland dem under hela månader, och till och
med år, sysselsätta sig med att nedsmutsa någ-
a få medborgares namn; vi vilja endast haf-
va sagt, att sådant kan och måste hända, så
framt ej — utom tryckfrihetslagen — äfven
ett annat element finnes i staten, som går i
bredd dermed.
(Forts. e, a. 8.)