AV Ta Ste KAD CHUASNSL Sulalld, cl DIinalra: DIiOtt Belerns blomma är den. ömtåligaste af alla, Des-är som menniskolifvet, hvilket en. gång beröfvadt, ej mer kan återgifvas af lagen, Det är således vida. vigtigave alt: förekomma brott: emot tryckfrihetslagen än att straffå dem... Dessutom: finnes det ingen lag lättare att illudera, och strafflöst öfvertiäda än en tryckfriletslag. Det är notoriskt att man kan beröfva hvilken imenniska som helht hela sitt medborgerliga. namn och rykte, utan att denne skall på minsta sätt kunna anropa lagen till sitt försvar, e!ler åtininstone till skändarens: bestraffving. Tryckfrihetslagen är egentligen icke något annat än en anvisning, hurn man på: fullkomligen lagligt. sätt kan. bryta emot ligen Supponera. således nu, att ett sådant tillstånd. inträffar inom samhället, att ej Blott smädelsen är skyddad eenom Ingar ; SOM. tNdäst varna för oförsigtrighet, men tillika uppmuvotrad, ej blett genom den allmänna. oron efter nyheter, men äfven genom detta: begär efter alt böra andras fel, genom; uenna, afund emot andras ;förtjenster etter lycka, genom devna. last att. vinna en lätt och säker hämd : hvilka alltid måste vpikomma och herrska i en egoistisk tid; hvad ar följ len? LTiknöjdbet för allmänna omdömet, Hed rskänslans nödvändiga undergång. Hvar och en skall åtnöja sig. med den materiella. njutningen, och lemna sitt namn till pris åt vindarne, emedan han ej kan hjelpa det . I stallet för att eftersträfva ett godt namn, och sina medborgares aåtning, skall man trampa på deras omdöme, och bjuda i sin vanmagt trots åt klandret. Den till laglig upphöjda smädelsen skall vinna sin afsigt, och göra medborgarne: lika så nedriga, och lika så förtjenstlösa, som den målar dem. Mn det förderfligaste i detta förhållande är, att det synnerhet förstör kärnan af natiooen, eller medelklassen, undev det att dethögre ståndet längre kån emntstå dess smitta, De offentliga personerne hafva en appell till efterverlden och historien, som de mera ohbemärkte medborgarne icke hafva. De förras hanvdlivgar blifva förr eller senare offentliga, komma förr eller sednare i sitt rätta ljus, Dekanna således innesluta sig ej blott i sitt eget värde, men äfven i öfvertygelsen, att man en gång skall göra dem rättvisa. Ja de blifva så mycket större, ju mera de varit misskände, och det är en förtjenst mer för dem att smädas och beljugas. Det är denna tvivinf, som uttalar sig devuti att Columbus och Gyllevhjelm togo sina kedjor med sig i de:as graf. Vår scna:e tid har inga bojor att. skänka åt sina odödliga män, men de bafva d t som svarar desremot: smädelsen och lögnen, För den serkliga storheten är klandret en obetydlighet, e medan dess domstol är efierverlden icke sänstiden Det var ifråa den senares dom, som Gref Platen appellerade. En gåna efter 30 riter 50 eller 100 åt, när hans klandrare längesedan äro glömde, dömmrss ban el en SN ån domstol, som ej låter Des ia af de iwmnensklioa nassionernes falska euld.