slan för de möjliga påföljderna deraf skulle vara färdige att kasta så väl denna frihet som alla nationens öfriga politiska rättigheter i armarna på de maktegande; utan att besinna, att misshbiuk måste vara: oskiljaktiga från all rättighet och öfver hufvud alta menskliga företag. Det är egentligen åt dessa vi vördsamt rekommendera att lägga den store Filvsofens tankar på minnet. Han yttrar sig i den omnämnda afhandlingen som följer: ; Påståendet, att man angriper den styrande makten, när: man tadlar dess agevter, eller uppdagar allmänna missbruk, innefattar båskyllningen, att man vill skaka lydnadens grundvalar, bereda uppror eller anarki. Men man känver föga de grunder, på hvilka folkens undergifvenhet för sin styrele hvilar, om man fruktar, att den skall. vackla vid den minsta flägt af den allmänna opinionen och att. den består eller faller med den aktning eller missaktoing, men kan ega för den ena eller abtdra ministern, eller lagen, Om man äfven vore hugad att vägra lydnad, t. ex. att icke erlägga sin skatt eller att icke rnderkastå sig domstolarnes beståat, så känner. man nog, att sådant endast vore en vanmäktig önskan och att motståndet vore en dårskap, derest: icke semma önskan visade ig så allmän, att den finge nog styrka at: förstöra den allmänna marten. Men vär en dylik symptom visar sig, så är den icke orsakad af den fria grånskningsrätten; den är då det kraftiga resultatet utaf en allmän känsla pf lidande: Uti Turkiet gifves ingen tryckfrihet; emedlertid finnes icke någon kärd Stat, der upp, Pr . ( . B a roren äro så täta och så våldsamma. Den fria gransknivgen öfver embetsmän och styrelseåtgärder är tvertom ett medel att befästa styrelsen, emedan den, vid sidan af det onda, ställer hoppet om läkemedlet, bereder åt misssnöjet en laglig väg att öppe: framställa sig, och föreknnimer derigenom de hemliga anslagen. Pressens frihet är vidare nyttig, emedan den lemnar de styrande en pålitlig underrättelse om det allmänna tänkesättet, samt erbjuder dem ett kraftigt medel, för att tillrättavisa opinionen, när den blifvit vilseförd, och att motstå obeböriga anfall samt sanningslosa tillvitebers: Stridsfaltet är lika öppet för alla och uti striden hafva de, som besitta makten, alltil stora fördelar framför sina motståndare. När de, som kunna afskaffa missbruken, ieke viljadet: finnes väl då, när man undanvtager våld, något annat medel; än att upplysa folket, ådagalägga de styraudes oskicklighet eller egennytta och derigenom nedsätta dem i det allmäpna omdömet? Om grsoskningen vore rättvis och hofsam, säger man, skul!e den vara ett godt. Det är denna frihets missbruk, som gör den odräglig. Fällkomlighetens mål vore utan tvifvel uppnådt, om klandret alärig blefve orättvist eller äfverdrifvet: mena fallkomligheten till