Kaleitoskop,
THEATERN.
Huru såg den namnkunniga Prologen ut? —
är en fråga som änvnu ar obesvarad, sedan vi
i gårdagsbladet uti förbigående omvämndre
Kongl. Theaterns i Söndags firade Guld-
bröliopp. .
Jo, först och främst var salongen praktfullt
eklärerad. med trenne vaxljus under hvar
loge, på de fyra första loge-raderna, Den
femte raden, såsom ägnprd ät oupplyst folk,
var utan både vaxljus och lampor. B:öllops-
huset var fullt af väntande åskådare; — ridan
går upp, och theate:n föreställer en Svensk
skogstrakt, med en ättehög i fonden.
Osynlig chör.
?Femtioåra minnen,
Vaknen åter opp!
Lären nya sinnen
Gamla tidens lopp. c.
Mot slutet af chören börjar det ljusna,
och f. d. Skaldeguden Brage med Harpan,
som, enligt hvad hans synbara ättehög i fon-
den visar, är både död och begrafven för
mårga herrans år sedan, — framkommer ur
högen. Ilan hör största delen af chö-
ren? — ehuru han först kom ur grafven
mot slutet. — Han lyssnar förtjust, —
i hvilket afseende han tro!igen var den ende.
Efter en stunds förlopp börjar han:
Hur klingar icke än i höga Norden
Den manliga och ljufva Högtids-Sång!
Hur skönt lörenas med de rena orden
De lediga och fulla toners gång!
Ej denna gudakovst är bortglömd vorden,
Den intet lidit utaf tidens tvång.
Den öfvas är i Nordens kungasalar (2)
Och tonar lika ömt i bygdens dalar.
Hvilket är den bästa strof i hela arbetet, —
Derpå upplyser salig Guden, att det var den
osynliga cbören som väckte honom ur hö-
gens sluw mer, och att bav uppstått ifrån de
döda för att vandra med harpan till högti-
den. — —
— — — Men hvad var det för en högtid?
Det visste ty värr icke Guden sjelfs utan ha-
de på måfå gått ur grafven , der han i alla
fall icke bade annat att göra. Åndtligen får
han se en Dalkart, som kommer gående från
hufvudstaden , der man vet att Dalkarlarne
pläga söka förtjenst med vedsågning; och den-
ne deus ex machina skall upplösa gåtan, hvad
det är fören fest, dit Guden skall vandra, —
avutingen det är till den stora öppningen i Sö-
derköping ellev till den Stora Theaterns
Guldbröllop, elev till Nykter bets föreningens
stora sammankomst. Han frågar Bonden:
os - a e np a. . 1 Nn I