de henne all frihet, som var förenlig med henves själstillstånd. Så bade det ock blifvit henve möjligt, at! denna dagen bediraga väktarnes uppmärksambet, ila genom Londons välbekanta gator, och ankomma till Drurylaneteatern. En ung aktris skulle denna afton debutera i Ophelias roll, och ryktet om hennes mye-. ket lofvande talang hade ditlockat en ovanlig mängd åskådare. Med bifall hade hon redan spelt de första akterna, och ärnade just, isin sista scen somivansinnig, inträda på theatern, då hon vid sjelfva dörren der hon skulle gå in, undanskrffades och kände sig beröfvad sin ba mkrans. Med högsta förvåning sågo alla en persom, i ett dårhushjons drägt, smycka hufvud och. harm med balmkransen och uppträda på theatern med alldeles samma ord som tillhörde Ophelias roll; Aldrig har väl scenen framlnagt mäktigare verkan än under dessa omständigheter; så väl skådespelarne, som många af publiken igenkände i den olyckliga sin förra gunstling, som de på ett så bedrölligt sätt förlorat. En dödsstillhet herrskade i hela buset, allas hjertan klappade af oro, då Miss Oldfield började spela denna, förr så ofta applauderade roll, och återgaf den med sådan sanning och så skakande illusion, att titicoeh med skådespelarne, bland hvilka hennes förförare Rivers föreställde Laärtes, med rädsla bäfvade tillbaka för henne, och knappt voro i stånd att framstamma sina svar på de af henne riktigt anförde stickorden. Hon gret verkligen, uttryck af den mest sörderslitanda — smärta — voro tecknade i hennes anletsdrag, och hennes kringsväfvande , vildt stirrande blickar röjde blott alltför tydligt det tillstånd, bvari bon befann sig, — Intet ljud af bifall hördes, när bon afträdde; alla sutto som förstenade, liksom de hade sett en ande. Först när ridåen föll kommo åskådarne till sig sjelfva, och den framträdande Regisseurn, Hr Mattocks , und srättade publiken med rörd stämma, att Miss Oldfield , f, d. aktris vid denna teater. på aftonen sprungit ifrån dårhuset, förstått att skaffa sig inträde på teatern och sedan spelt den roll, som nyss slutats med den olyckligas fullkomliga utmattning; — allt vore i en sådan förvirring, att representationen fö: aftonen måste upphöra; Herr Rivers som Laertes hade försvunnit från teatern, utan at! någon visste hvart han tagit vägen, och ingen vore tillstädes som kunde dubblera honom i femte akten, Tre dagar efter denna urderbara händebe dog Miss Oldfield i ett anfall af raseri, och hennes lik följdes till grafven af hela teaterpersonalen, Efter några veckor fann man Rivers lik i Themsen vid Greenwich. om I sin beskrifning af en resa till Egypten, Jerusalem, m. m. omtalar Jahn en vattenpe