MILU IJTLAATUTTCTULC dad Rå SJ TRGTTVM EBES SARI ER MU äs samtida staters Höga Embetsmäns? — men förgäfves! —. Det onda griper dagligen värre emkriing sig. Bland de värsta exemplen af detta ofog, kan man dock med skäl räkna de tilltagsna observationer och reflexioner, som Nya Argus -— trotts nämnde lagrum, tillåtit sig mot Hans Excellens Senatorn i Oiho. Med en oförsvnthet utan like, har Argus tillvitat denne utländska dignitär alla möjliga brister: — Hans Exellens kan ej skrifva sitt modersmål ; — Hans Excellens kan ej stafva främmande ord; — Hans Exellens är en pasqvillant; — Hans Exellens, och ingen annan, hade målat det magra Lejonet i Götheborg; — Hans Exellens fick prygel för omaket; — Hans Exellens har skrifvit dumheter i Borås-Bladet o. s. v. — Ivem har hört maken? Till och med Hans Exellenses taburett har blifvit föremål för de djerfvaste anfall, och om Argus känt ramnen på de andra Senatorerna i Oiho, hade säkert äfven deras stotar blifvit på lika sätt hundsvotterade. — Intet aktas heligt mer, hvarken stolar eller bord, Vi känna icke huruvida Hans Exellens verktigen sjelf skrifvit de märkliga reflexionerna i Boråsbladet, hvilka Argus skyndat att inrycha i sitt sista blad, under löfte om fortsättrivg nästa Onsdag, och, såsom Argus påstått, äfven den bekanta adressen i Götheborgs Handels-Tidning, — Det sednare skulle vi dock betvifla, emedan vi ej hört det från rågotannat håll, om icke Argus hade underiättelsen derom ur en så säker källa, oaktadt Hauns Exellens sjelf hållit hemligheten cach. Ar2us har nemligen erfarit nyheten af Hans Exelleuss egen Kammarltjenare, med hvilken ban står i en förtrolig korrespondans. Huru oädelt är det dock icke att för publiken uppa, hvad man på detta sätt erfar endast under det mest vänskapliga förtroende! Det skulle icke förvåna oss om, efter en dyI:k indiseretiont, den trogna tjenarien uppsade all vidare relation med Argus. Men dessutom — hvad var det icke för bagateller hvaiöfver Argus väsnat? — Hvad verkar det på rikets bästa, om en hög Embetsman mer eller mindre ejkan skrifva silt modersmål? Kan det då icke få finnas Exellenser af illiterata klassev? Hvad angår det allmänheten, om en så uppsatt man målar Lejon, eller roar sig med något annat, eller hvar hans taburett har sin plats, — huru den ser ut m. m.; — eller om ägaren töckes låta kindpusta sig, eller ej? — Det sednare visar blott buru opartiskt Polisen i Götbeborg upprättbåller den allmänna gatufreden, då den, utan anseende till personen, låter Senatorer, Exellenser och rika proprietärer blifva pryglade på gatorna, lika så väl som annat folk, Men vi vilja icke längre uppehålla Läsaren med detta, för alla ordningens, isynnerhetrangordningens vänner, sorgliga ämne. Om dessa betänkliga symptomer ändå röjt sig 1 ett liberalt blad; men — Nya Argus! Om Han så söndrar sig mot sig sjelf, huru varder då hans