MILU IJTLAATUTTCTULC dad Rå SJ TRGTTVM EBES SARI ER MU äs
samtida staters Höga Embetsmäns? — men
förgäfves! —. Det onda griper dagligen värre
emkriing sig.
Bland de värsta exemplen af detta ofog, kan
man dock med skäl räkna de tilltagsna ob-
servationer och reflexioner, som Nya Argus
-— trotts nämnde lagrum, tillåtit sig mot Hans
Excellens Senatorn i Oiho.
Med en oförsvnthet utan like, har Argus till-
vitat denne utländska dignitär alla möjliga
brister: — Hans Exellens kan ej skrifva
sitt modersmål ; — Hans Excellens kan ej
stafva främmande ord; — Hans Exellens
är en pasqvillant; — Hans Exellens, och
ingen annan, hade målat det magra Lejonet
i Götheborg; — Hans Exellens fick pry-
gel för omaket; — Hans Exellens har
skrifvit dumheter i Borås-Bladet o. s. v. —
Ivem har hört maken?
Till och med Hans Exellenses taburett
har blifvit föremål för de djerfvaste anfall,
och om Argus känt ramnen på de andra Se-
natorerna i Oiho, hade säkert äfven deras sto-
tar blifvit på lika sätt hundsvotterade. — Intet
aktas heligt mer, hvarken stolar eller bord,
Vi känna icke huruvida Hans Exellens verk-
tigen sjelf skrifvit de märkliga reflexionerna i
Boråsbladet, hvilka Argus skyndat att inryc-
ha i sitt sista blad, under löfte om fortsätt-
rivg nästa Onsdag, och, såsom Argus påstått,
äfven den bekanta adressen i Götheborgs Han-
dels-Tidning, — Det sednare skulle vi dock
betvifla, emedan vi ej hört det från rågotan-
nat håll, om icke Argus hade underiättelsen
derom ur en så säker källa, oaktadt Hauns
Exellens sjelf hållit hemligheten cach. Ar-
2us har nemligen erfarit nyheten af Hans
Exelleuss egen Kammarltjenare, med hvilken
ban står i en förtrolig korrespondans. Huru
oädelt är det dock icke att för publiken up-
pa, hvad man på detta sätt erfar endast un-
der det mest vänskapliga förtroende!
Det skulle icke förvåna oss om, efter en dy-
I:k indiseretiont, den trogna tjenarien uppsade
all vidare relation med Argus.
Men dessutom — hvad var det icke för ba-
gateller hvaiöfver Argus väsnat? — Hvad ver-
kar det på rikets bästa, om en hög Embets-
man mer eller mindre ejkan skrifva silt mo-
dersmål? Kan det då icke få finnas Exellenser
af illiterata klassev? Hvad angår det allmän-
heten, om en så uppsatt man målar Lejon,
eller roar sig med något annat, eller hvar hans
taburett har sin plats, — huru den ser ut
m. m.; — eller om ägaren töckes låta kind-
pusta sig, eller ej? — Det sednare visar blott
buru opartiskt Polisen i Götbeborg upprätt-
båller den allmänna gatufreden, då den, utan
anseende till personen, låter Senatorer, Exel-
lenser och rika proprietärer blifva pryglade
på gatorna, lika så väl som annat folk,
Men vi vilja icke längre uppehålla Läsaren
med detta, för alla ordningens, isynnerhetrang-
ordningens vänner, sorgliga ämne. Om dessa
betänkliga symptomer ändå röjt sig 1 ett li-
beralt blad; men — Nya Argus! Om Han så
söndrar sig mot sig sjelf, huru varder då hans