sas för mannen uti den fördelaktigaste dager.
Vi lyckönska Theater-Direktionen till detta
stycke, som otvifvelaktigt alltid kommer alt
bibehålla sig på repertoiren, och den okände
Öfversättaren att hafva kunnat återgifva dia-
logen, ofta med ordspel uti sjelfva rimsluten ,
som täfla med Remmers öfversättning: Spe-
laren.
Det behöfs väl icke tilläggas att Herr och Fru
Torslow samt Fru Erikssonicke skämde bort sa-
ken genom sittspel. Fru Eriksson göra viserskildt
en kompliment för den talang. hvarmed hon i
andra akten öfvergår från den enkla, passiva
godheten till ett älskvärdt och pikant koket-
teri, samt för scenen i tredje akten, då detta,
vid försoningen med hennes man, åter upplö:
ser sig i hjertats naturliga vekhet. Det är
blott natur och konst sålanda förenade, som
stundom kunna förklara qvinnans allsmäktig-
het öfver mannen,