sas för mannen uti den fördelaktigaste dager. Vi lyckönska Theater-Direktionen till detta stycke, som otvifvelaktigt alltid kommer alt bibehålla sig på repertoiren, och den okände Öfversättaren att hafva kunnat återgifva dialogen, ofta med ordspel uti sjelfva rimsluten , som täfla med Remmers öfversättning: Spelaren. Det behöfs väl icke tilläggas att Herr och Fru Torslow samt Fru Erikssonicke skämde bort saken genom sittspel. Fru Eriksson göra viserskildt en kompliment för den talang. hvarmed hon i andra akten öfvergår från den enkla, passiva godheten till ett älskvärdt och pikant koketteri, samt för scenen i tredje akten, då detta, vid försoningen med hennes man, åter upplö: ser sig i hjertats naturliga vekhet. Det är blott natur och konst sålanda förenade, som stundom kunna förklara qvinnans allsmäktighet öfver mannen,