nin Dipötatios am T-ardelenhurog Grelicke vorjugativnssysten:, eftar Hr Professor Brunins gilvit densamnia det vitsord, att innetatta flera originella åsigter. Jag var tjugo å gammal, då jag författade densamma för Grekiska Docenturen, samma termin, som Professor Agardh priesiderade för Mathematiska Docenturen; och jag har delat med bonom den äran att blifva Docens på samma dag ; men att jag utnämdes först, hade så mycke! mindre någon personlig orsak, som ingen af oss hade blifvit antagen, om Agardh varit ansedd för mer än sin företrädare Setterlin, och jag för mer än min. Om mig har jag i det fallet icke vågot märkvärdigare att erinra, än alt efter den store Älfven blef inger Docervs en-amt.i Grekishan förrän jag, och att efter den änhru större Tegneår har vid Lunds Ahademi ingen varjrit på en gång Esthetices Adjunkt och vice Bibliothekarie, mer än jag. Man må icke tro, att jag i denna likhet åsyftar något triumvirat af originalitet; ty Älfven liknade jag endast i en viss grad af olycka och Akademiskt missöde; men Tegner har jag föröfrigt endast liknat i den oförsigligbeten att gifta mig, som yngling, utan att veta, hvarmed jag skulle till ev början försörja mitt hus. Men äÄlfven var jag i det afseende olik, att jag alltid stod såsom en karl på mina ben, och att det var icke mina kamrater, som buro hem mig från de akademiska dryckeslagen; utan jag bar hem en eller annan ibland dem, För öfrigt slet jag mera ondt än han i min faderoch moderlösa ungdomstid: ech min erfarenhet har varit, att de tre ofrälse stånden äro mera gifmilda mot nödlidande, än det första, till hvilket jag hörde genom ett missöde, som I jag alltid beklagat. Slutligen vill jag upplysa min anonyme försvarare, att Jag väl gerna glömmer oförrätter, och stundom samlat glödande kol på mina ovänners hufvud, men beträffande Aftonbladets Redaktion kommer jag ihåg mitt löfte från min ungdom att väl förlåta, men icke gifva ett visst slags menniskor nytt tillfälle att förolämpa och skada, Quistofta den 22 Augusti 1832. D. Munck af Rosenschöld.