SIVES vara 100.600 man, hans Sjostyrka JO
krigsskepp.
Ehuru öfverdrifna dessa berättelser otvif-
velaktigt äro, sätter likväl gemene man tro
till dem. Samma rykten förmäla ock att
Turkiska flottan nödgats, mycket skadad, in-
löpa i Dardanellerne, och att Landtarmen
blifvit slagen vid Aleppo, hvarefter denna
stad skulle gått öfver till Egyptierne, med hvilka
dessutem flere Turkiska regementen skulle ha
förenat sig, Sådant tal och mycket annat i
samma smak föres offentligen Med anledning
deraf blef i medlet af Juli ett Caffehus, der:
vanligen mot regeringen fiendtligt sinnade per-
soner församlades, nedrifvet och jemnadt med
jorden, samt dess egare — så påstås det åt-
minstone — strypt. Så mycket är emedlertid
säkert och kan Gudi klagadt ej nekas, att Öf-
ver-Genveialevs Hussein-Paschas avantgarde
straxt efter dess ankomst till Homs öfverfölls
af Egyptierne och drefs med stor förlust till-
baka. Knapt hade nendigen några Turkiska
regementen, utbungrade och trötte af en be-
svärlig maiche, inryckt i Homs, förrän en till
antalet vida öfverlägsen corps Araber visade
sig. Det ringa antalet, huvgern, den ännu
olidligare törsten och tröttheten till trots,
fattade Turkarne beslutsamt åter de nyss
bortlagda vapnen och beredde sig att försvara
staden; efter en kort stunds tappert motstånd
drogos de dock mot sin vilja med till flykt
af de i staden förlagde, högst uppskrämde ir-
reguliera tiopparne. Förföljde af Egyptierne
och aildeles utmattade, skola en myckenhet
Turkar på nåd och onåd nödgats kasta siz i
fiendernas händer. Berättelserna rörande denna
strid stämma likväl icke öfverens; vågre på-
stå att den egtrum icke i Homs men utan-
för denna stad, söderut i Turkiska lägret.
Detta hade väl då blifvit af Egyptierne eröf-
radt, men sjelfva staden qvarstannat i Tur-
karnes våld, Huru härmed nu må hafva
förhållit sig, så måste dock händelsen, eburu
obetydlig den i sig sjelf kan hafva varit, göra
en ganska ofördelaktig verkan på armdCen,
Egyptiernes mod stigras naturligtvis, under
det Turkiska soldaterne, som från äldre tider
alltid hört Ibrahim Pascha nämnas såsom en
krigsgud, måhanda blifva nedslagna och för-
tvifla om sin saks framgång Ett ännu värre
rykte är här — i Constantinopel — i om-
lopp; det påstås nemligen alt en sammansvärj-
ning mot Hussein Pascha uthiutit och att hun
nödgats fly till Konieh. Ilchemed Ali skyr
intet medel att försvaga sin fiende och alt
medelst lysande löften locka folk under sina
fanor. En mänsd af havs proclamationer äro
kringspridda i mindre Asien och Syrien, ja
till och med i Turkiska arrugen. I dessa lof-
vår han de Turkiska soldater och krigare, som
vilja öfvergå till honom, dubbel sold. Syri-
ens hela befolknivg har förklarat sig för ffe-
hemed A4!i, och ehuru svårt än detta slag
må betraktas, i afseende på Oltomaniska ri-
ket, så var det dock icke oväntadt; ty Fur-
sten af Libanon har sedan langre tid stått