mårker Doktor Hävemöder, att nästan hvar enda man om bord, så högre som lägre, i mer eller mindre mån baft känning af epidemiens inflytande, sår som hufvudvärk, qväljningar, tryckniug öfver bröstet och dylikt, hvilka symtomer dock hos de fleste varit på dygnet eller efter ett par dagar öfvergående. Förhållandet med de 21 sjuke, hvilka blifvit vårrdade på karantävssjukhuset vid Drottnivgskär, har BataljonsLäkaren Doktor Spolander uppgifvit vara följande, (då de sjuke blifvit atförde med fullkomligt utbildad sjukdom, så hafva ej några prodromer kunnat iakttagas): ansigtet var förstäldt och infallet, ösonen insjuukna och omgifna af blåa ringar, läps parna blå, buden var kall, ja stundom marmorkall, synnerhet på extremiteterna, naglarna till färgen blå, ifvensom stundom huden på händer och fötter, hvila äfven voro skrynkliga. Tungan var ren, men blek och slapp samt kall; urinen kunde ej observeras, ty inlingev afgick den icke, eller var den blandad med let genom stolgångarna afförda; rösten hade en besynnerlig heshet, som var svår att beskrifva; respiattionen var tung och besvärande. Kräkningarna och tolgångarna voro täta och mattande, vattenaktiga och ill färgen gråaktiga, blandade med lemsor. Patienen besvärades af oro och ängslan; men hade mellantunder, då han låg likasom i en dvala eHer medetslöst tillstånd; kramp inställde sig i tår, vador ch knävecken samt händerna; mattigheten var stor, ch pulsen hård och darrande samt ofta okännbar. Dessa symptomer förekommo icke alltid lika våldamt hos alla sjuke; hos somliga voro de lindrigare, os andra ytterst svåra och häftiga. Isynnerhet hale de varit svårast bos Jungmannen Svenson, hvilken nsjuknade om bord på morgonen den 13 Aug. och Icf intagen på sjukhuset kl. 10 f. m. samma dag, ned stark kramp uti öfra och nedra extremiteterna ch kyla öfver, bela kroppen; tungan var ren, men latt, kall och blek, pulsen nästan omärkbar, ansigtsIragen förändrade och ögonen liksom iosjunkna i orite, tryckning och värk uti maggropen, rösten näot hes, svårighet att andas, hvilket ibland skedde ned utrop af smärta och ängslan, huden på händer ch fötter var skrynklig och blåaktig, naglarna blå; tttömningarna både uppåt och nedåt voro täta och Attenaktiga, blandade med gråa slemsor. Alla utjectes. medel voro fruktlösa att återställa värmen, ch invertes medel vägrade han emottaga. Krampen ipphörde dock till det mesta; men patienten föll uti tt sanslöst. snarkande tillstånd och afled kl: 5e. m. För öfrigt hafva ätina 5 persöner på sjäkhuset af idit, hvilka alla synas bafva dött under det kongetiveller feher-stadium, bland hvilka må nämnas kåtsmannen Fager. Han insjuknade om bord den 13 lug. och fördes genast på sjukhuset. Symptomerna oro: kramp i extremiteterna, kroppen kylig, tungan lek och kall, pulsen liten och darrande, tryckning i naggropen, häftiga vattenaktiga kräkningar och dirre. Efter behandlingen med frotteringar samt uppärmning med varma tegelstenar m. m. och invertes tether. Spir. med T:a Opit, stillade sig symtomerna ch värmen återkom. Den 15 började patienten Klaa öfver hufvudvärk;, pulsen blef hård och full, anigtet rödt och uppdrifvet, svindel och tyngd i hufudet; den sjuke låg beständigt liksom i ett slumarertillstånd med halföppna ögon; dervid inställde ig ock nästan involontära stolgångar. Oaktadt reeterade åderlåtningar och blodiglar på tinniugarna, ör att minska kongestionen. åt hjernan, samt afledane medel, försämrades tillstandet, och han afled den o, kl. 10 f. m. De öfrige hafva dött under enaanda förbällande med denne; och beskrifver Hr Spomder denna efterfeber likna en Typhas nervosus. Je öfriga å sjukhuset nu gqvarliggande 15 personer afva tillfrisknat, cter ett allmänt aftagande af sjukomssymtomerna, efter småningom återkommen värie i buden och under en vederqvickande sömn, utan ägra syunerligen märkbara kriser åt huden eller jurarna, och utan öfvergåäng i ett kongestiv-stadiums. Jock tyckes symtomerna hos dem i allmänhet bhafa varit af cp lindrigare art. Bland de om bord å fregatten varande Officcerare ch Kadetter, 53 personer, har ej funnits någon af