rex? Och hvad voro likväl dessa emot dem
söm Dona Pedro får att öfvervinna i en bi-
arbeiad folkmassas förvillade öfsertygelse?
Dee förre emottogs med öpna armar af all-
mossen; den sednare kommer endast såsom
tröfrare med en Utländsk armåe, hvars fram-
gång först måste bana honom våg att kunna
draga nytta af de hjelpmedel, han må kunna
Påräkna inom landet,
Det är också just detta som gör sjelfva
bufvudsakens utgång så oviss, hvilket den tor-
de blifva ännu mera i samma mån, som hän-
de!.erua kunna nödga honom, att icke blot!
tala befriarens milda språk utan äfven nytt-
ja besegrarens blodiga stränghet.
Mången ser i det långa dröjsmålet ett
godt förebud och ett systematiskt handlings-
sätt af Don Pedro,
Man åberopar i detta afseende långsamht-
ten af sjelfva expeditionen, som väckte hela
Eu:opas otålighet, och hkväl slutade sig med
den väl beräknade och lyckligt verkställda
landstigningen i Oporto. Ingen skulle hellvel
än vi önska att kunna instämma i denna tyd-
ning. Men Don Pedros förut kända karakter,
hans förra flykt ifrån Portugal och den sed-
pare från Brasilien, äfvensom hela hans sed-
naste vistelse i Paris och sjelfva det ungdom-
liga burrandet för Polackarna, gifva just in-
gen avledning att anse honom för någon Fa-
brus, derföre att han är en Cunctator ?) eller
att likna hans fältherre-egenskaper vid Wel-
lingtons, om hvilken det under hans första
fälttåg som anförare blef ett ordspråk, att
han gick långsamt fram men aldrig tillbaka.
Om en lyckligare sekernas vändning skul-
le gifva oss orätt i dessa omdömen, som för
öfrigt ligga så rära för band, att de fleste
Läsare troligen redan sjelfve gjort sig dem
så skall hvar och en säkert glädjas åt att
hafva haft orätt. Emedlertid tröstar man
sig med boppet att stundom i de poli-
tiska, likasom andra spådomar endast fin-
nas två vilkor, ef hvilka framtiden alltid
skall låta det ena slotligen inträffa.