som dels VELCPUISCnN PUL, ACS ldllil ULSUYRA sina namn, sedan föreningen för något Öölver ett år sedan stiftades, är 16 personer. Man ser härntaf, huru mycket de misstaga sig, hvilka alska spirituosa, eller äro vane dervid, när de betrakta en hvar, som föresätter sig och lofvar, att afstå från bruket deaf, så högst besvärad af ett sådant löfte, att han antingen skulle hålla det som slaf, eller bryta som skälm. Men äfven om vi medgåfve, att dette löfte i sjelfva verket icke vore något godt; likväl, så lärge det förblifver godti den lofvandes föreställning, må väl ingen anse honom mera besvärad af detta, än andra löften, hvarigenom han tror sig befrämja så väl eget, som andras väl. Och hvad slafveriet beträffar, kan man väl nu, om förr, anse gilvet, att ingen är mera fri, än den återhållsamme, och ingen mera slaf, än våra stora och små sapare. Ett års erfarenhet är väl icke mycket, nen den förvarar dock många tillfredsställande bevis, att äfven supare med glädje kuvova försaka sin gamla älstlingsdryck och med ståndaktighet bevara sitt löfte. En hvar, som ej föresalt sig det, kan ej längre tvifla på o-röjligheten att äfven ur det fattiga Westesgötlland, på deuna väg, uttränga dryckevskapen och dess ohyggliga medfölje: själs och kropps lidanden, vanmakt och oduglighet, armod, laster och brott, De som detta oaktadt fortfara att framkasta tvilvel häremot, dem ville vi af godt hjerta bjuda någia af föreningens frukter, här eller annorstädes, från de hus, der upplösningen var nära , men föreningers bmödanden mellankommit och verkat förbättring; der ordning, frid och trefnad åter upprättat sin, af de motgatta lasterna förstörda, ohelgade bostad. Husfadren :blygs icke att tillstå hvad som verkat denna lyckliga förändring, och husmodren upphör icke att tacka Gud och de goda, som fremjat nykterbetens sak, Gerna ville vi här veta sättet, hvarpå man i andia orter ar vårt kära fädernesland, i denna väg, söker verka godt. I Böne har nykterlieten belt enkelt slagit an på det sättet, att församlivgen gvarstannat I Kyrkan, der, efter för tillfället lämplige tal, det ena hushållet efter det andra blitvit påropadt och i choret framkalladt, Bo hvar har hbårigenom fålt tillfälle att gifva sin öfvertygelse tillkävna, och den, som då icke varit kärare t bränavno— etl uttryck, som af ulmogen här otta nyttjas — än alt ban haft lust, att alideles försaka det, har qvarstannet I choret, men de öfriga gått sina farde. 1 början var godt:un ji ehorets men nå börjar det blifva trångt De som öka trånoslen mottagas af samtlige med uttryck af glädje; de som vända tillbaka röva intet tecken tili ovänligt bemötande, men äro sjeifve nåsot litet förlägne. Tre mäktiga, men sins emellan fredliga pavtier dela nu församlingen: 1:30 nykterhetsvänner, 2:0 måttlighetsvänner, 3:o bränvinsvanner .. i Del sstnämnda är, ehuru ännu slörst till aptalet I Geltfva verket det svagaste. men döl