Mordförsöket mot Konungen af Ungern. Österrikes tidningar, hvilka naturligtvis alla äro officiella, helt eller halft, fortfara att sysselsätta sig med detaljer rörande mordförsöket på Konungen af Ungern. Mördaren, Capten Reirol, är född Böhmare, hade tjent vid Jägarne, och hans oskicklighet vid laddningen är sålunda i dubbelt afseende märklig. För sin person var han, enligt samma officiela uppgifter, cn lastbar på dryckjom begifven man, Den uoga mannen som, efter första skottet, kastade sig i vägen för honom och hindrade honom att lossa det andra, heter Tauscher och är Trädgårdsmästare hos Brunnsdoktorn Rollet. Han sväfvade med sitt ädelmodiga företag i den ögonskenligaste lifsfara, ty den bonom i krafter vida öfverlägsna mördaren satte honom den andra Terze10olen för bröstet och tryckte af den; lyckligtvis klickade det, hvarefter Captenen slungade ynglingen långt ifrån sig, framdrog det tredje mordge väret, skötsig dermed i munnen, men öfvermannades och fasttogs af till trädgårdsmästarens hjelp framilande personer. Kejsaren lät genast kalla den modige ynglingen och frågade honom om den påtagliga fara hvari ban sväfvade icke bragt honom att rysa:val insåg jag hela det rysvärda uti min belägenhet, var den ultra loyale trädgårdsmästarens svar, men hvad låg det väl för en makt på min usla person; att rädda en så ståtlig Herres lif var det väl värdt att sätta min lifssmula? (bischen leben heter det i originalet) på spel? ). Belöningen för denna djerfva handling var, såsom den Kejserliga journalisten uttrycker sig både snar och Kejserlig. Redan andra middager syntes Tauscher för folket uti Hof Lakejs uniform! ! ! Kejsaren skänkte honom dessutom r000 floviner och den räddade Konungen 300 Dukater. De personer som skyndat till hans hjelp för att fasttaga mördaren erhöllo bvardera af Kejsaren, 500 fl. af Konungen 100 Dukater. Då Kejsaren några timmar efter illgerningen med stor ståt for i Kyrkan, visade hans ansigte en oförställd munterhet, hvilket efter journalistens omdöme skall vara ett ojäfaktigt bevis på Högstdensammes själsstyrka och orubbeliga tranquil te, egenskaper, hvilka, enligt hvad hela verlden känver altid utmärkt Hans Kejserl. Maj:t i bög grad, serdeles den sistnämnda, Den unga Konuugen skall äfvenväl visat stor raskhet vid det olyckliga tillfället. Derom förmälas dock inga detaljer. HERTIGEN ar REICHSTADT. de och Ludvig Philip, kunna de väl nu — under en blick i framtiden eller vid njutningen af det närvarande — skåda ned på sina unga ättlingar utan den rysning som ett hotande, öfver hufvudet svatvande öde ovilkorligen aftvingar äfven det stoltaste, modigaste hjerta? Dock nog härom; nu, då den späda blommans krona nedsjunkit i stoitet, skola utan tvifvel passionerne och partinatet från alla håll höja sin stärnoma; det är derföre rättvist att offentliggöra allt det som med visshet är kändt och såsom obestridliga facta kan försvaras. Den unga fursten utmärkte sig genom en ädel gestalt, skicklighet i alla ridderliga öfningar, djupt allvar i lynnet, strängt och träffande omdöme. Med deltagande och sann glädje igenkände man gauska ofta i hans yttranden och handlingar den väldige faderns värdige son. Många sågo ock derföre i honom den, som en dag ändtligen skulle göra ett slut på förvirringen i Frankrikes ställning — men ban nedsönk i grafven, och ödet dvifver ännn alltjemt sitt hvimlande, oförklarliga spel med händelser och nationer. Den unga furstens egentliga uppfostrare var Grefve Moritz von Dictrichstein, som af alla afmålas såsom en redlig, mångsidigt bildad och Prinsen högst tillgifven person. Hans plan tycks hafva varit att bilda den unga fursten till en Fältherre för Österrikes härar. Ur denna synpunkt låter det lätt förklara sig, att han redan tidigt anställde flere militärer bland hans lärare, alt för omkring två år sedan hela hans omgifning blef militärisk och att man i spetsen för hans bof såg den af Kejsaren högt värderade Generalen Grefve Hertmann. Fn myckenhet officerare och äfven fremlingar stodo i beröring med Hertigen. De äro ojäfvige vittnen ti!l osanningen af det påstående, att man höll honom likasom i en slags fångenskap och till och med för honom dolde hans härkomst, för att såmedelst i hans unga hjerta qväfva hvarje frö till barnslig tillgifvenhbet. Det är tvertom säkert, att hans store faders bild var djupt ingräfd i hans noga själ, och den utomordentliga, allmänt kända kärlek hvarmed han af sin Kejserl. mo:rfader omfattades, besvarades af honom på det ömaste, Han hyste varm vänskap för många bland sig omgifning, var på en intim, ogenerad fut med sina lärare, isynnerhet med ÖfversteLöjtnant Prokesch, som en lång tid bortåt va hans Iektör. Den skötsel som egnades den aflidoe Fursten var i allt värdig en afkomling af Kejserl. Husets. Bland anleduingarne till . 2 åå IS os 1 . . . ran AA — jua —— PD — -H FJ 0: AA m I RR RR RR Rn RR R RR ÖÖM MMM M—L B— LR— — — re — AMA ta nt) mm (Dh ja PR MJ HA 3 AA